Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
50 döda i bomddåd! Barn och kvinnor bland offren i självmordsbombning! Ytterligare fem amerikanska soldater ihjälskjutna i Bagdad! Nyhetsrubrikerna översköljer oss varje dag i alla media. Radio, tv och tidningar. Många med mig lyfter inte ens på ögonbrynen längre över alla som dör runt om i världen i alla krig som pågår. Vi har helt enkelt blivit avtrubbade. Dagens exponering i rapporter direkt från alla krigshärdar och katastrofplatser gör allt lidande till vardagsmat så att våra hjärnor mer eller mindre kopplar ned. För ingen orkar ta in hur mycket olyckor och otäckheter som helst. Det är skrämmande. Vi som är lite äldre har kanske en annan syn på krig än de unga som vuxit upp med krigsfilmer, mer eller mindre våldsamma spel och ofta en mindre social och politisk medvetenhet än vad vi hade under våra år. I dag glorifieras våld och krig på ett annat sätt. Hjältar är de som springer runt och skjuter ned fienden. Ingen ifrågasätter vad som är rätt eller fel eller sätter våldet och krigandet i ett vidare perspektiv. <br /><br /></Text>Tisdagens långfilm var ett lysande undantag. Stanley Kubricks krigsdrama Full metal jacket från 1987 är en skakande skildring av Vietnamkrigets fasor. Filmen börjar med att vi får följa ett samling unga män som ska drillas till stenhårda marinsoldater. Marinsoldater dödar och är till för att dödas. Så träningen är stenhård och tillåter inga felsteg. Vincent D?Onofrio gör sitt livs roll som den överviktige rekryten, Pyle, som mobbas av både befäl och kamrater. Scenen på toaletten när det slutligen brister för Pyle är en klassiker. När de dödande mänskliga maskinerna är färdigtränade slussas de ut till Vietnam. Slutet när de vältränade soldaterna en efter en dukar under för en kvinnlig krypskytts kulor är ohyggligt bra.<br /><br />Stanley Kubrick sa själv att Full metal jacket inte var en antikrigsfilm utan en krigsfilm, kort och gott. Han ville visa krigets alla fasor, hur vanliga människor kan tränas till att bli fullblodiga mördare och hur en till synes överlägsen krigsmakt kan besegras av en till synes ofarlig, underlägsen fiende.<br /><br />Full metal jacket är en av de bästa krigsfilmer som någonsin spelats in. En skrämmande skildrig av vad som fortfarande pågår, om bilden av vad som är manlighet och mod och om krigets ohyggliga baksida bakom de flaschiga bilderna av de numera så valiga "inbäddade" journalister som inbjuds att skildra kriget på nära håll.<br /><br /><br /><br />n n n Från detta till något helt annat. Let´s dance har återigen intagit svenskarnas vardagsrum på fredagarna. Säga vad man vill om den här typen av underhållning men visst tusan är det underhållande! Lars Brandebys inledande danssteg till sin valsuppvisning kommer att bli klassiska. Och de journalister och andra som förfasar sig över att kolleger och kändisar ställer upp i detta spektakel som enligt belackarna ska förstöra all trovärdighet för de inblandade, tillmäter sig själva allt för stor vikt.<br /><br />Bara för att en journalist ställer upp och visar att han/hon är en vanlig människa som kan ha roligt och bjuda på sig själv betyder väl inte att denna person inte gör ett bra jobb i sitt yrkesliv. Eller? Höga hästar och ömma tår finns det allt för gott om i alla yrkesgrupper.
