Granskande journalistik ovärderlig i en demokrati
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Från svenska fängelser rymmer fångar titt som tätt. För att få stopp på detta byggs nu tre säkerhetsanstalter runt om i landet, på Kumla, Hall och i Saltvik utanför Härnösand. Förebilden är just fängelset i Vught och de amerikanska superfängelserna.
I tisdagens Uppdrag granskning visades ett reportage från Vught och vad man än månne tycka om att våldsamma och farliga människor ska hållas inom lås och bom så var detta en förfärande upplevelse. För följdfrågan är givetvis - vilka människor skapas bakom dessa murar för att sedan släppas ut bland oss övriga?
Efter år av isolering och förnedring, växer inte bara hatet mot samhället då? Är bunkrar, handfängsel och möjlighet till att ta någon i hand en gång i månaden rätt sätt att rehabilitera kriminella tillbaka till samhället på?
Kriminologen Jerzy Sarnecki, som deltog i Uppdrag granskning, hävdar att allt för många restriktioner och kontroller är skadliga och menar att samhällets krav på hämnd kan göra de våldsamma ännu farligare. Ett intressant program som väckte många tankar och säkert föder många debatter runt kaffeborden.
Onsdagens Kalla Fakta med en granskning av hur en 20-årig man blev oskyldigt misstänkt för det bestialiska mordet på sin sambo, häktad, fråntagen sin son och polisens brutala förhörsmetoder där mannen tvingades se bilder på sin döda sambo upprörde också.
Trots att mannen sedan friades helt från misstankar tog det ytterligare tre månader innan han fick tillbaka sin son.
Granskande program som Kalla fakta och Uppdrag granskning är liksom pressens granskande journalistik ovärdeliga i en demokrati. Just granskande journalistik kan visa på orättvisor, orimligheter och helt galna beslut av makthavare.
I morgon är det dags för första delfinalen i årets upplaga av Melodifestivalen. Lena Philipsson är programledare och första tävlingen avgörs i Leksand. Men mest spännande blir givetvis att se hur ett band som Electric Banana Band kan hävda sig i schlagermiljö.
Tänk er att väga sisådär 500 kilo. Då snackar vi inte kärlekshandtag och ridbyxlår längre! På onsdag tänker jag titta på TV4s dokumentär 500-kilosmannen för att se hur Patrik Deudeul lyckats gå ner från 500 kilo till ynka 190. Spännande blir det också att se hur Rosalie Bradford lyckats banta bort 400 kilo. Hon väger nu endast 100 kilo. Man blir matt av bara tanken!
Jo, jag ser också på OS i tv. Inte allt, men valda delar. Curling är en favorit och Lina Anderssons guldsprint var givetvis en höjdare.
I kväll följer jag Peppes, Annas och de andras vedermödor i Let´s Dance. Ett sant fredagsnöje!