Hans Johansson: Ett paket kaffe kan förändra ditt liv

Under 80-talet bodde jag några år i Övertorneå. Då och då besökte jag den anrika biografen Röda Kvarn, en traditionell "bio lada" som visat film sedan 1936. Biografen hade under alla år drivits av den legendariske biografdirektören Gösta Björnström. Tidens tand hade satt sina spår i det gamla huset. Sättningar i marken hade fått ytterväggarna att börja luta svagt utåt. För att byggnaden inte skulle rasa samman hade Björnström låtit sätta ett flertal grova stöttor på båda sidor om huset. Dessutom hade man invändigt satt en smidd järnstång tvärs över hela biografen för att från insidan hålla ihop ytterväggarna. Innertaket var målat i jugendstil och hela lokalen andades en mycket speciell atmosfär. Jag älskade den biografen. Men på senvåren 1985 upphörde verksamheten. Gösta Björnström hade gått ur tiden. Några veckor senare när jag skulle koka eftermiddagskaffe upptäckte jag att mitt kaffeförråd var slut. Genast begav jag mig till affären för att köpa mer. Där träffade jag Thyne Björnström, änkan efter Gösta. Hon var en pigg dam på cirka 70 år, tillika biografens biljettförsäljare. Vi talades vid en stund och just när vi skulle skiljas ställde hon frågan som sedan kom att påverka mitt liv de närmaste 21 åren. "Skulle inte du kunna hjälpa mig att driva biografen vidare?". Överrumplad och oförklarligt svarade jag ja, trots att jag helt saknade kunskap om hur man driver en bio. Nu följde en hektisk tid. Alla tillstånd skulle föras över på mig och samtidigt måste jag förvärva ett kompetensbevis som biografmaskinist. Jag fick denna utbildning på biograf Spegeln i Luleå under ledning av maskinisten Mikael Boström. Snart blev det dags för slutprov, så kallad uppkörning. Just när jag startade föreställningen hoppade en glasögonlins ur bågen. Jag såg hur glaset studsade över golvet för att slutligen falla ned mellan springorna i trägolvet. Hur skulle jag nu kunna ställa skärpan? Inför en något förvånad provförrättare, hämtade jag verktyg för att bryta upp golvplankorna. Till slut fann jag glaset och resten av föreställningen gick utan missöden. Äntligen fick jag det efterlängtade maskinistcertifikatet. Nu öppnade Röda Kvarn igen. Vi öppnade den 9 september med filmen "Terror på Elm street". Därefter följde titlar som "En tjej i rött", "Ladyhawk" och "Snuten i Hollywod". Jag stortrivdes i min nya roll som biografägare. Från början trodde jag att intresset från min sida bara skulle hålla i sig något år. Men ack vad man bedrog sig. 1989 flyttades verksamheten till Luleå. Jag projektanställdes av Sandrew Bio för att utreda och försöka få snurr på dess biograf Sandrew 1234. Detta resulterade i att biografen blev privat i min ägo och drevs i ett samarbete med Sandrews. Konceptet blev en framgång och nu engagerades också min sambo Helle i arbetet. Biografen utvecklades, bytte namn till Royal och blev Sandrews första landsortsbiograf med datoriserat biljett system. Vi blev också först i hela Norrbotten med Dolbys digitala ljudsystem. Jag beräknar att jag genom åren visat över 800 filmer. Både bra och dåliga. Vissa har man glömt och vissa kan man aldrig glömma. Till mina absoluta favoriter hör, "Amadeus", "Prizzi´s Heder", "Forest Gump", "The Fisher King" och "As good as it´s gets". De största kassorna levererades av filmer som "Rambo", "Polisskolan", "Forrest Gump", "Jägarna" och "Grabben I graven bredvid". Under det senaste året har världen förändrats. Den gamla Sandrews kedjan har sålts och finns inte längre kvar. Utan en stark kedja bakom sig försvinner också förutsättningarna för driften av Royal i Luleå. Vi hade inte längre samma garantier att få bra film på repertoaren. Med sorg i hjärtat tvingades vi överlåta vår andel till SF-Bio. Royal kommer att läggas ned. Detta blir slutet på en epok i Luleå. Nedläggningen fick som väntat ett stort utrymme i media. Reaktionen från biopubliken lät inte heller vänta på sig. Många har kommit till biografen enbart för att tacka för den tid som varit. Vi har fått blommor och tagit emot så många vänliga och uppmuntrande ord från biobesökarna. Jag har ofta undrat hur livet skulle ha blivit om jag inte hade gått ut för att köpa kaffe den där soliga vårdagen 1985. Kanske hade jag då aldrig blivit tillfrågad om att överta Röda Kvarn. Kanske hade jag aldrig hade hamnat i bio branschen. Det är slående hur små tillfälligheter kan få stor påverkan på ens liv. Visst har vi alltid känt uppskattning från vår publik under åren. Men den senaste veckans reaktioner har varit överväldigande, det har gett stöd och uppmuntran. Det är skönt att få bekräftat att ens engagemang varit betydelsefullt och viktigt. Tack vare biopubliken har varje minut varit välinvesterad under 21 års kvälls- och helgarbete . Tack kära publik! Lev väl!

Hans Johansson: Ett paket kaffe kan förändra ditt liv

Söndagskrönikören är exklusiv för webben och publiceras inte i papperstidningen. Denna vecka skriver Hans Johansson, biografföreståndare.