Inger Hellström: Livets bästa julklapp är livet

Lördag den 17 december 2005, precis en vecka före julafton, blev jag och min make på ett smärtsamt sätt varse om hur lite som skiljer liv och död åt. Vi färdades i bil, mellan Morjärv och Töre blev det ett tvärt stopp på vår resa. Vi frontalkrockade med en stor älgko, som dök fram ur mörkret - på en hundradels-, eller tusendels sekund! Bilen, med älgkon på taket, kanade över på fel sida om vägen och ner i diket. Närmast mirakulöst, och utan att vi har något som helst minne av det, tog vi oss på egen hand ut genom taket, eller rättare sagt via det hål som ersatt biltaket. En förbipasserande bilist stannade och larmade ambulans. Jag vaknade upp en stund i ambulansen, men på grund av skador i öga och ansikte kunde jag inget se. Nästa gång jag vaknade jag det en ny dag och jag befann mig på intensivvårdsavdelningen vid Sunderby sjukhus. Då var jag opererad i ögat, ansiktets mjukdelar, och det som var kvar av mitt högra öra fanns under ett stort bandage. Tack och lov, och lyckligtvis hade både min make och jag klarat oss från mer allvarliga skador, sådana som med största sannolikhet till stor del kunde läkas. En obeskrivlig känsla av tacksamhet och lycka - mitt livs bästa julklapp!! Efter ett par månader var våra skador mer eller mindre läkta och livet kunde i praktiken fortsätta där det så abrupt ställdes på ända strax före jul. MEN.. För oss, min make och mig samt våra barn blev det inte riktigt som förut. Vi har alla fått ny insikt - en påminnelse om värdet av att vårda varje ögonblick i livet. Nu bejakar vi livets alla skiftningar i större utsträckning. Att njuta av stunden, fånga dagen, tillåta oss att känna efter och framförallt att INTE skjuta upp "trevligheter" till senare. FÖR senare kanske aldrig kommer! Jag upplever att vi idag vårdar vår relation bättre, skrattar mer, gläds mer med varandra och är NÄRVARANDE i högre grad än tidigare.

Inger Hellström: Livets bästa julklapp är livet

Söndagskrönikören är exklusiv för webben och publiceras inte i papperstidningen. Denna vecka skriver Inger Hellström.