Jakob Moe: Därför fryser våra bidrag inne

Ungdomskulturen lever och öser för fullt, i diverse källare runtom i stan. Lokaler finns förstås för den som har pengar, pengar finns för den som kan de brokiga stigarna dit och inte är rädd för att skita ner kläderna på vägen. Tur att vi inte bär kostym, ännu. Skönt. Och Lillan finns kvar i sju år till. Yay! Tänk er att den enda lokalen i Luleå som finns att hyra billigt, för arrangemang i mindre skala, skulle ryckas upp med rötterna. Ebeneser kostar hutlöst mycket och Kulturhuset - ja, det kan man ju drömma om. Om sedan målet var att rädda kulturhusets schema om tio år eller bara ansiktet tänker jag inte lägga mig i. Nej, vad skulle vi ta oss till utan kulturbidrag? Troligen samma sak som nu, fast utomhus och utan högtalare. En scen av, med och för oss unga (se "?i diverse källare"). Både kommunen och landstinget har en vänlig/artig inställning till ungdomskulturen och ger generösa bidrag. En finne i röven är dock att det finns alldeles för få sökande och att pengarna inte tar slut. Som jag ser det kan detta inte bero på att det inte finns nog många som är intresserade av pengarna, utan det är snarare marknadsföringen som brister. Ta t ex landstingets satsning Snabba ryck. För alla er som med största sannorlikhet inte hört talas om Snabba ryck, är det en satsning som under 2005 skulle ge bort 100000 kr, i doser om 5000 kr. Tanken är att fler spelningar ska ordnas, man vänder sig dessutom i första hand till kvinnliga arrangörer. Innan jag fortsätter borde jag kanske nämna att 5000 kr nätt och jämnt täcker kostnaderna för lokal (Lillan förstås), vakt och ljudtekniker. Tanken är alltså inte att Madonnas lillebrorsa ska komma hit och spela, utan att de lokala banden ska få en chans att stå på scen. Tanken är fin - fler spelningar, kvinnliga arrangörer, spelningar för lokalbanden. Snällt. Trots detta sökte bara ett fåtal bidraget under 2005 och pengarna tog aldrig slut. Och det som verkade så enkelt. Konstigt nog verkar anledningen vara att ingen fick reda på att pengarna faktiskt fanns där. Detta trots att man ansträngt sig och till och med gjort en häftig annons i rött och svart, för att alla ungdomar skulle förstå att det var dem man talade till (vi kan bara hoppas att den inte kostade mer än de pengar man inte lyckades ge bort). Som spindeln satte man sig nu i det högsta tornet och väntade på bytet skulle trilla i fällan. Som lockbete använde man förstås sin Annons - på den egna hemsidan. Jag vet inte vilken planet ungdomar sägs komma ifrån, men där finns då Landstingets hemsida i överflöd. Självklart finns det unga människor kapabla till att ordna en spelning, bara de får reda på det. Jag vet det och Landstinget förutsätter det genom att öronmärka pengar åt dem. Men om målet är att pumpa nytt blod bör man kanske göra sig synlig på andra ställen än där bara de redan invigda är. Någonstans måste någon våga tänka nytt - vi vill ju ha era pengar, det är inte dem det är fel på. Varför vänder ni er inte direkt till målgruppen (alltså inte elevråden)? Ställ er på scenen i gymnasiebyns aula och förklara att: "Vi har så här mycket pengar, så här lätt är det att få tag i dem." Enkelt. Dialog. Som tur är gör Landstinget ett nytt försök, Snabba ryck finns kvar ännu. Jag hoppas dock att man tänker om, om man vill nå fram den här gången. Jag hoppas också att fler av oss unga känner att de vill skapa och stödja arrangemang här i stan (och självklart i hela Norrbotten) - bidragen finns kvar därute, så varför inte utnyttja de tillgångar som finns. Det kräver mycket mindre jobb än man tror att ordna en spelning, en utställning, en poesiläsning, en filmvisning, en? Varken Kommunen eller Landstinget blir av med sina pengar så om du har tur kan du kanske till och med ta hit Madonnas lillebrorsa. Kör hårt.