Järnmalm? Nej, nu är det guldgruvornas tid
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Undrar bara om de känner den nya doften i stan?
Doften av pengar.
Det var alldeles för länge sedan sist, men förra helgen hade jag äntligen lyckan igen att tillbringa ett par nätter i Kiruna. Jag gillar nämligen staden skarpt.
Jag har också alltid gillat att bo på Hotell Ferrum när jag är i stan och jobbar. Perfekt placering. Bra service. Kalasfrukost.
Men den här gången var det faktiskt aldrig ens nära.
Jodå, det fanns ett ledigt rum. Men beskedet att ett rum kostar 1 740 kronor för en natt var bara för mycket. 1 740 kronor. För ett enkelrum. En helg. I lilla Kiruna.
Jösses.
Även när min arbetsgivare står för notan har jag faktiskt en smärtgräns för vad mitt samvete klarar av.
* * Gjorde sen en snabbsök på andra topphotell i Norrlands stora städer för att se om någon matchade priset. Nix.
Kollade sen Stockholm. Efter idogt letande hittade jag två: Grand Hotell tog 1 790, Sheraton 1 795.
Resten var billigare.
Ledningen för Ferrum i Kiruna ligger dock inte direkt sömnlös över att jag nobbade enkelrummet. De fyller ändå lätt i stort sett alla av hotellets 171 rum natt efter natt med gäster som är betydligt mindre brydda över priset.
- Det går fantastiskt bra, som hotelldirektören Katarina Hjertell säger när jag ringer upp.
Jodå, där hon har sitt kontor med utsikt över LKABs järnmalmgruva sitter hon mitt i en av stadens nya guldgruvor. Ferrum går som tåget.
Kiruna är nämligen glödhett. Turister har alltid vallfärdat till orten och när nu LKAB dels miljardinvesterar, dels håller på att flytta hela stan, så tillkommer ett flöde av entreprenörer, ingenjörer och nyfikna mediemänniskor från hela världen. Och de är beredda att betala.
Ishotellet är förstås en annan guldgruva. Jag gjorde mitt premiärbesök där förra helgen och var ungefär lika fascinerad av själva isbygget som kommersen runt omkring mig.
Folk köade glatt för att betala 120 spänn bara för att få gå in och titta i det iskalla bygget. Och väl därinne betalade de lika leende 105 spänn för några droppar vodka i ett isglas. För att inte tala om vad som spenderades i presentbutiken.
* * Det finns mycket att säga om grundaren Yngve Bergqvist. Jag nöjer mig med att konstatera att karln är ett geni.
Efter att ha krockat mig fram mellan besökarna i gångarna på hotellet insåg jag plötsligt vad allt påminde mig om: avgångshallen på en internationell flygplats. För precis som när jag är ute och flyger gick jag nu och gissade nationalitet på alla jag mötte, tjuvlyssnade på allehanda språk och kände mig väldigt långt från det Norrbotten jag en gång lärde känna som barn.
- Det är bara att konstatera att det är en unik situation i Kiruna just nu. Vi brukar ändå ha lågsäsong under hösten och efter påsk - men i höstas kom den aldrig, vi får väl se om det blir någon i vår, säger hotelldirektör Hjertell.
Ja, vi får väl se. Men något säger mig att hon kan sitta lugn och räkna in gästerna till sitt hotell.
För aldrig tidigare har så många velat spendera så mycket på hennes lilla stad som nu.
* * Guldruschen är i gång, Kiruna.
Till sist...
...är det väl bara att konstatera att Mikael Styrman har givit ordet smaklös en helt ny innebörd. För använder man ett hakkors som symbol i en personlig strid spelar det faktiskt ingen roll vad bråket överhuvudtaget handlar om.
Då har man ändå redan förverkat all rätt att tas på allvar.