Katarina Fallholm: Kina - vilket äventyr

Om Ni visste vilket äventyr jag varit med om inom loppet av 72 timmar: Jag har sjungit för 100 miljoner TV tittare på den största scenen jag någonsin sett med en ljusrigg 15 meter upp på var sida om den enorma scenen och hela långsidan av skeppet Götheborg som belyst bakgrund. Platsen är Zhou Tou Zui hamnen i Kanton, Kina, i förra veckan 2006. Det började med en vag fråga : "Turistmyndigheten i Guangzhou undrar om Du skulle vara intresserad av att sjunga den kinesiska, här superkända sången "Jasmine Flower", i duett med någon kinesisk artist då du kommer?" OK sa jag till UD tjänstemannen - om Ni fixar en inspelning på sången samt noterna ! Det kom en fil med melodistämman och den kinesiska texten, och någon hade skrivit ett engelskt uttal till de kinesiska tecknen " Hay Yi do Meili di moli Hua!" Jag efterlyste igen en inspelning så att jag kunde lyssna till ett korrekt uttal. Inget kom. En god granne reklamman, haj på datorer och sökvägar hörde talas om mitt dilemma och ringde på med en nybränd CD-skiva innehållande "Jasmin Flower" i tre versioner från nätet. Den första versionen var med en saxofonist, den andra sjungen på engelska med omgjord melodi och rytm för att passa, och den tredje sjöngs visserligen av en kinesiska men melodin var inte densamma som på notbladet. Hur många Jasmin Flower kan det finnas? Dagen för Allsång på Skansen närmade sig med stormsteg, och jag tvingades glömma ?Jasmin Flower? och koncentrera mig på Sveriges mest sedda sommarprogram. Två miljoner tittare. Jag fick äran att öppna programmet med att sjunga versen i ?Stockholm i mitt hjärta.? Detta bestämdes på fredag, två och en halv dag innan repetitionerna på måndag, inför sändning på tisdag. Det är så det fungerar med Allsången. Man ?spånar, brainstormar ? hela veckan fram till sändning . Måndag innan sändning kollar man av att allt funkar, för att få ett mer levande program. Jättespännande. Till saken hör att jag är urdålig på att lära mig svenska texter. Italienska, franska, tyska, latin, engelska, isländska, finska, arabiska - inga problem Men SVENSKA? Jag ställde mig längst ute på vår stenpir i Oxviken och övade text- och melodi medan maken röjde vass och annat. ?Solljuset glimmar på fjärden?? Nej, ? Solljuset dansar på fjärden, det glittrar för?? osv. Men ska det vara så svårt att få in en liten vers: ? Det valsar i fiskrika strömmar?. Nej! ?Det dansar i fiskrika strömmar? Prova själv att säga: ?fiskrika strömmar??och sjung sen! I februari sjöng jag i Stockholm, -där jag för det mesta sjunger. Och av någon anledning så var producenten för Allsången på plats, Den tjusiga kvinnan kom fram och frågade om jag vill sjunga i Allsång på Skansen. Självklart, sa jag utan att blinka. Det är i år 28 år sedan jag sist stått på Skansen scenen. Och nu, i direktsänd TV. Herregud, varför gör jag sånt här, hur kan jag utsätta mig för sån nervpress? När jag var 14 sjöng jag ?Don´t Cry for me Argentina? på Sollidenscenen i en rikstäckande musiktävling. Jag vann deltävlingen på Skansen och gick vidare till final på Södra Teatern. Där kom jag tvåa. Nu skulle jag sjunga i direktsänd TV med 100 skrikande och sjungande Håkan Hellström fans i ett öra och samtidigt röra mig framåt. Hugaligen, jag försökte hitta mitt fokus i kameran 30 meter bort! Pang så var det över! Oj! Vad hände?Lasse Lönndahl klämde hårt. Sedan var det klart? vilken tomhet?Neeej jag vill göra om det, var det klart nu? Nu återstod bara att återförenas med familjen och käka traditionsenlig varmkorv bakom scenen, åka till hotellet och sova och sen hem till Luleå igen. Hemma på Bergnäset klinkade jag förstrött på pianot ?Jasmin Flower?, vacker melodi, men med text på kinesiska. Jag orkar inte leta mer. Inte ett ljud från Kina på tio dagar, trots att jag nu krävde att få sången på en inspelning om jag överhuvudtaget skulle kunna sjunga. Inget kom och jag satte mig på planet i en bred fåtölj till Kina. Kanske de bestämt att kinesiskan sjunger hela själv eller nåt, hoppades jag. Mellanlandning i Peking och sen vidare till Guangzhou- Kanton. Väl framme fick jag vänta två timmar innan chauffören hittade mig på flygplatsen. Två timmar, i ett för mig nytt land där bara en bråkdel av befolkningen talar engelska? Emedan jag otåligt och oroligt väntade på att bli hämtad tog jag fram den kinesiska sångtexten för två kinesiska tjejer och bad att om möjligt få det korrekta uttalet. Melodin kunde jag som de kände igen, men uttalet? Det visade sig att HUA skulle uttalas HWA med kort vokalljud. Sen följde en massa ljud som jag aldrig hört i något språk i världen. Hotellet hade en stor banderoll i rött med texten? Welcome to Guangzhou Your Majesties King Carl XVI Gustaf and Queen Silvia of Sweden. Jag fick ett samtal till mitt rum från Sveriges man i Kanton med en önskan från kungaparet: ?Skulle du kunna tänka dig att sjunga på kungaparets galamiddag som hålls på White Swan hotell?? Det skulle bli precis innan mitt framträdande i Zhou Tou Zui Port och firandet mellan kineser och svenskar kring skeppet Götheborg skulle börja. Jag sa givetvis JA . Det gällde att snabbt få tag på en kinesisk pianist som kunde opera och hade rätt noter. I hamnen skulle jag använda operabakgrunder från hårddisk. Men sång till flygel var mer passande vid den officiella middagen. Liu Tianshi fanns tillgänglig som pianist och han hade studerat för den världsberömde dirigenten Alberto Zedda - liksom jag, så valet blev naturligt. Vi måste göra Rossini. (Alberto Zedda är expert på Rossini, så honom hade vi gemensamt). Vi bestämde repetition 09.00 dagen för konsert. Sena kvällen innan, åkte jag och chauffören Tong till hamnen för ljud och ljusrepetitioner. En enorm SCEN mötte oss, med en 15 meter hög ljusrigg på var sida. SKA JAG FÅ SJUNGA PÅ DEN GIGANTISKA SCENEN? (Den måste vara MINST 40X40 kvadratmeter) Då hade jag varit i landet i 24 timmar. Vi gjorde en snabbrepetition på scenen, bestämde hur jag skulle röra mig, var jag skulle gå, snurra och vilken kamera jag skulle titta i. KAMERA! ?Herregud det skulle gå ut i TV, inför 100 miljoner tittare.? En knapp tiondel av Kinas befolkning. Vi bestämde tid för repetition med kinesiskan morgonen efter. Repetitionen samma morgon med pianisten Liu inför kungamiddagen gick mycket bra, han var följsam och musikalisk. ?Jasmin Flower ?repetitionen hölls i en toppmodern inspelningsstudio. 40 minuter av övning på kinesiskt uttal samt inspelning av min röst följde. Min duettpartner fanns inte på plats, väl hennes röst i mina hörlurar på de ställen jag inte skulle sjunga. Tillbaka till hotellet för en respit på tre timmar. Så till White Swan Hotel och kungamiddagen, och för en kort ljudcheck. Drottningens hovstat var upptagna med att arrangera middagen med alla råvaror från Sverige, blommor, porslin, mat och personal i underbara 1700-talskostymer. Det blev ett glatt återseende mellan mig och dessa otroligt duktiga och korrekta ?1700-tals herrar.? Vi sågs senast i Ankara, Turkiet i maj i år då kungaparet höll en galamiddag för officiella i Turkiet. Så följde väntan i en angränsande svit. En väntan som drog ut på tiden. Jag och pianisten gick ner. Hovmarskalken mötte upp och berättade att middagen hade blivit försenad och att Kungen inom fem minuter skulle resa sig upp för att avbryta middagen och be alla gäster bege sig till hamnen för showen. Jag tackade min kinesiske pianist för allt och beklagade att vår konsert blev inställd, och att jag nu var tvungen att bege mig till Zhou Tou Zui Port. Det var bara tio minuter till TV showen skulle börja, mitt startnummer var nummer sex. Jag sökte reda på min nye chaufför och bad honom gasa på . Men så sa det stopp, längre fram såg jag anledningen. Vägen var avstängd för att Kungens bilar skulle passera. Kungaparet skulle alltså komma fram före mig. Nej! Chauffören körde vidare och vi kom fram till en port med poliser, jag viftade med mitt ?performer? passerkort, men chauffören hade inget tillstånd att åka in på området så det var stopp. Jag kastade mig ur bilen och sprang på höga klackar i gala kläder genom spärren, in på området. Det visade sig att chauffören kört till den spärr som låg längst bort från spelplatsen. Tackade min goda stjärna att jag hade sköna höga klackar som gjorde att jag kunde pinna på i bra tempo. Klockan var 20.30 och jag kunde höra konferencieren hälsa alla välkomna! 20.33 var jag inne. Då hade jag varit i landet i 51 timmar. Med andan i halsen klev jag fram till Hung min assistent. Luftfuktigheten var enorm, jag genomvåt, först nu lade jag märke till det. Men det gjorde ingenting. Fuktig luft är som balsam för rösten. Kungaparet var på plats, Sveriges näringsliv med Michael Treschow i spetsen, borgmästare och andra officiella. Så även jag, och tiotusentals kineser. På den stora scenen pågick färgsprakande danser av 100-tals barn i olika åldrar. Fyrverkerier ackompanjerade, och den enorma scenens bakgrund var ett belyst Götheborg, skeppet som färdats mycket långt för att komma till Kanton. Nu låg hon där i hamn, som en fantastisk ödesmättad bakgrund till festligheterna. Kunde inte låta bli att tänka på Wagner och ?Flygande Holländaren? Pang! så var det min tur. In med ?In Ear?- monitorerna i öronen trådlös shure- mikrofon i hand och upp på den stora scenen som badade i ljus. Nu ska jag njuta, tänkte jag. Perfekt ljud i öronen, underbar plats på jorden, Carmen ouvertyren i ljudanläggningen. Jag sjöng och sjöng och använde mig av hela scenen, snurrade, tittade in i kamera 4,3. Jag hade nio minuter. Fick vila ut med en flaska kinesiskt mineralvatten i tio minuter, tills det var dags för duetten med en kinesiska jag aldrig träffat. Jag såg henne sakta gå upp på scenen 40 meter bort, jag gjorde likadant fast på mitt håll. Hon började sjunga, jag sjöng mitt, och publiken applåderade. I mellanspelet av musiken så dansade flickor i vackra silverblänkande Jasmindräkter. Vi gick sakta åt varsitt håll på scenen, vände oss om. Så var det min tur att börja sången och kinesiskan fyllde i. Vi möttes mitt på scenen, tog varandras händer och sjöng Jasmin Flower song. Kina var ett med Sverige. Och vi två sångerskor var symbolerna. Det var mäktigt. Luften dallrade. Efteråt fick jag höra att min kinesiska varit lysande, fast de var nog bara hövliga. Reaktionerna på ?Allsång på Skansen? har också varit mycket positiva. Svensk Damtidning har ringt och berättat att de blivit nedringda av människor som vill veta mer om mig, så det blir en artikel, vilket är bra för min kommande julkonsert i Oscarskyrkan i Stockholm den 6 december. Tulltjänstemän på Arlanda tackar för Allsången, likaså byggjobbare på Sturegatan. Man tackar då jag är ute och handlar mat, jag får glada mail genom min hemsida. Man vill skriva en låt för mig till melodifestivalen. Det är så otroligt trevligt, och jag är så glad om jag får vara en inspiration för andra. Och jag får själv inspiration av alla Er som ger mig möjligheter, positiv energi och feedback. Så jag vet jag att jag har berört. Att jag inte sprungit i höga klackar förgäves. Det tar så mycket mod att ställa sig upp på en scen för att sjunga. Man behöver många starka applåder för att våga. Och det behövs ett öppet hjärta då man sjunger och ett hjärta av sten då kritiken kommer. Jag kom till ett för mig okänt land och kände mig mycket ensam i världen i väntan på att någon skulle hämta mig från flygplatsen. Ingen talade mitt språk eller engelska. Jasmin Flower sången blev en länk mellan mig och två från detta stora land, och allt kändes genast mycket lättare. Men jag hann int´ shoppa i Kina. Bara jobba - med det jag älskar. Mina 72 timmar i Guangzhou var över. <A HREF="http://www.nsd.se/material/sound/fallholmm.mp3">Lyssna på sång med Katarina Fallholm!</A> Copywright: Katarina Fallholm<A HREF="http://www.katarinafallholm.com">Hemsida katarinafallholm.com</A>

Katarina Fallholm: Kina - vilket äventyr

Söndagskrönikören är exklusiv för webben och publiceras inte i papperstidningen. Denna vecka skriver operasångerskan Katarina Fallholm om sitt äventyr i Kanton, Kina, samt det mycket uppskattade uppträdandet i Allsång på Skansen.