Marguerithe Björklund: Vad driver en att studera som vuxen?

Vad driver en att studera som vuxen? I mitt fall - en längtan att förstå vad jag egentligen sysslar med i min strävan att vårda svårt sjuka människor i deras hem. Jag arbetade som outbildad personlig assistent i ett privat assistans bolag. Varje dag vårdade jag mina klienter som jag blivit visad, utan att egentligen veta så mycket om vad som kunde gå snett eller varför man gjorde si eller så. Hur många arbetar under dom förutsättningarna tror ni? Ja, inte inom industrin eller i någon annan manlig verksamhet i alla fall. Det märkliga med vård som bedrivs hemma är att det krävs ingen formell kunskap av dom som ska vårda sjuka i hemmet. (börjar bli ändring på det nu) Vad gör man då när något går på tok och man kanske står där ensam med ansvaret, ja jag kände att det ville jag faktiskt inte veta. Jag tog ett beslut att lära mig från grunden det vill säga, gå en utbildning som gav mig en kunskap och en trygghet i mitt yrke -omvårdnadsutbildning. Vet ni hur svårt det är att som vuxen ta steget in i skolans värld? Det visste inte jag då, men jag skulle minsann blir varse att det var ingen dans på rosor. När man som barn och i tonåren gick i skolan, blev man "matad" av läraren, vad man skulle kunna. Man hade oändligt med tid för sina läxor och ens föräldrar tjatade till och med på en om att göra dom. Tror ni det är någon som tjatar om läxläsning när man är vuxen? Nej, man är lämnad åt sig själv att ta sig i kragen och försöka sköta familj, hushåll och läxor. Som mamma har man en massa outtalade måsten som kommer i första hand. Man får faktiskt skylla sig själv att man dessutom fått för sig att utbilda sig. Ja, vilken tid blir det då som man sätter sig med läxorna tror ni? Jo, nattetid för då behöver man inte dammsuga, laga mat, tvätta, storstäda, hjälpa barnen med läxläsning eller något annat som rör familj och hem. Summan av det blir störd dygnsrytm som också påverkar familjen på ett negativt sätt - mamma är ju inte så alert dagen därpå. Men vadå - femtioåtta veckors utbildning borde ju vara hur lätt som helst eller hur? Men man ju sommarlov och jullov så man kan ägna sig åt sina studier. Nej inte jag, för då har jag arbetat som personlig assistent för att få ihop lite pengar. För att göra allt lite krångligare bestämde jag mig för att gå en grundutbildning inom försvaret parallellt med omvårdnadsutbildningen. Den omfattade tre helger och det var bland det roligaste jag har gjort. Hur har jag orkat med allt detta då? Ja, min största livlina har varit att dansa linedance tillsammans med min dotter, och vi har fått mer kvalitets tid tillsammans. Det är så befriande och roligt att dansa och man behöver inte ha en danspartner, man dansar på rad tillsammans med en massa andra glada människor. Man kan besöka andra klubbar i andra städer för att lära sig nya danser och lära känna andra glada dansanta människor. Men hur gick studierna då? Det gick bättre än jag först trodde. Jag har alltid tyckt om att "ta hand" om människor och nu har jag dessutom en grundplåt för vidare studier. Jo, jag ska faktiskt utbilda mig vidare men i en annan vårdinriktning - alternativvård. Men det blir lite längre fram i livet, först ska jag gå en längre utbildning inom försvaret, sen får vi se hur livet gestaltar sig efter det. Jag arbetar fortfarande som personlig assistent men i dag vet jag lite mer om vad jag gör och varför.