Michael Andersson: Ett tomtebloss lyste upp

Återigen har Luleå lokaltrafik (LLT) placerat sig högst upp på listan över att ha de mest nöjda kunderna bland landets kollektivtrafikbolag. I Luleå är 78 procent av allmänheten nöjda med hur LLT sköter kollektivtrafiken och bland resenärerna är hela 88 procent nöjda. En hög siffra och som förare bli man naturligtvis jättesmickrad. Tänk att vi får äran att köra de mest nöjda kunderna i hela landet! Jag är stolt över mitt arbete och min arbetsgivare som naturligtvis passar på att ta åt sig äran. Men frågan är om en så hög siffra som 88 procent inte säger mer om de som reser, än om företaget som tillhandahåller resorna? En kompis till mig är spårvagnsförare i Göteborg. Han är relativt ny på jobbet och under sina två första månader har han varit med om både slagsmål, hot och skadegörelse som gjort att han varit tvungen att tillkalla polis flera gånger. Vi gör samma jobb. Vi skjutsar fok till och från sina arbeten, till och från skola och idrottsträningar, till och från kyrkan och hockeymatcher. Men jag har aldrig behövt tillkalla polis. Nu har ju Göteborg i och för sig 20 gånger fler invånare Luleå och där det finns fler människor där händer det alltid tyvärr fler otäcka saker. Men min tes är ändå att Luleåborna generellt sett är ett mer nöjt och välmående folk med högre toleransnivå, därav de höga procenttalen i statistiken. 12 procent av resenärerna är inte nöjda med sin resa med LLT. Det innebär i en fullsatt buss i snitt 3-4 personer. Av dem är det alltså bara enstaka som väljer att uttrycka sin missnöjsamhet på annat sätt än verbalt. Men visst man får sig verbala snytningar då och då. Som den där äldre damen som reste för några veckor sedan när det i bussarna satsades på kultur under benämningen "BusArt" som en del i invigningen av Kulturens Hus. Jag och min kollega underhöll resenärerna med sång och musik under bussfärden. Vi sjöng allt från visa, till pop och schlager. Ett väldigt uppskattat inslag på resan av alla, utom den äldre damen. Hon steg på, frågade föraren (som då alltså inte var någon av oss som spelade utan en tredje person) var det var för ett, som hon sa, "jävla oväsen". Damen satte sig så långt ifrån oss som möjligt längst bak i bussen. Hon var inte nöjd med sin resa och frågan är om hon var nöjd ens innan hon klev på. För många verbala snytningar från "12-procentare" påverkar en förare negativt. Har man fått ta emot för många finns risken att det rinner över även för en förare. Då är jag glad över de 88 procent som är nöjda och som på något sätt dessutom väljer att uttrycka sin tacksamhet. Ett sådant initiativ kan rädda en hel dag. Jag minns en mörk och kall novemberkväll för något år sedan. Det mesta hade strulat; bussen havererade, biljettmaskinen slutade fungera, allt med förseningar som följd och, förstås, en och annan uppretad resenär. Man bara önskade att dagen skulle ta slut. Det var då det hände. Jag skulle precis börja köra från Hertsön mot Sjukhuset och närmade mig starthållplatsen. Där stod en ensam kille i 20-årsåldern. När jag var 50 meter från hållplatsen ser jag plötsligt hur han snabbt tänder ett tomtebloss och hänger upp det i hållplatsens stålkonstruktion. Jag stannade bussen vid hållplatsen och han klev på i skenet av tomteblossets starka gnistregn. Han log och tackade något förläget när jag något förvånat kommenterade hur fint det var. Jag funderade länge under färden vad jag varit med om. Händelsen blev så stor när jag insåg att han gjort allt för min skull. Han hade bemödat sig med att skaffa tomtebloss och tändare. Han hade räknat ut hur han skulle hänga upp tomteblosset för att det skulle få lysa och spraka i frihet. Och han tog mod till sig att genomföra planen. Jag kände mig knappast värd hans väldiga omtanke. Men han kom till mig när jag som mest behövde det och mitt iskalla hjärta smälte. Visst måste man som kollektivtrafikbolag alltid se till att ha en bra produkt, och ständigt försöka göra resenärerna ännu mer nöjda. Men har man kunder som till sin grundsyn är mer positiva än kunder i övriga Sverige då blir det absolut lättare att erbjuda en bra produkt. Det har vi i Luleå och jag vet att jag och mina kollegor kommer göra allt för att du som resenär ska bli än mer nöjd under 2007. Och möter du någon gång en lite arg och sur förare har han bara haft en dålig dag. Han kanske rent av har stött på en 12-procentare för mycket just den dagen. Då får du hemskt gärna visa hur tacksam du trots allt är, så ska du få se hur snabbt ett iskallt hjärta kan smälta.

Michael Andersson: Ett tomtebloss lyste upp

Söndagskrönikören är exklusiv för webben och publiceras inte i papperstidningen. Denna vecka skriver bussföraren Michael Andersson.