Söndagskrönikören: Hur ska jag hinna...

? En sak som fascinerat mig sedan jag flyttade till Luleå och började plugga är att man aldrig kommer ifrån att dela upp tiden i enheter. När jag gick i grundskolan var det terminer och läsår man räknade. Som student är enheterna kortare men mer krävande, de kallas läsperioder och avslutas med en tentaperiod, det är då man ska bevisa vad man lärt sig de senaste 10 veckorna. Ni icke-studenter kanske också märker av dem? ungefär fyra gånger per år ser studenterna i stan lite gladare ut och de shoppar mer än vanligt. Jag kan garantera att det betyder att tentaperioden på väg att ta slut och att det antagligen är flera dagar till dess att nästa läsperiod med nya kurser börjar. Utmärkt tillfälle att spendera de pengar man skrapat ihop poäng för att få. En annan sak med tiden som är fascinerande, eller jobbig, är att den bara försvinner iväg. I min värld alternerar dagarna mellan att vara måndag och fredag, de där som ska vara där emellan ser jag inte röken av? är det därför även månaderna går så fort? Jag har snart suttit halva min mandatperiod i Teknologkårens styrelse och det känns fortfarande som att man i vissa stora frågor står och stampar på samma plats. Hur ska jag någonsin hinna med allt annat jag tänkt mig? Under hösten har vi i Luleå haft problem med att studentbostäderna inte räckt till alla nya studenter och trots alla timmar jag och mina kollegor lagt ned på att få till stånd fler bostäder kommer inte byggnadsprojeken igång. Det finns yttre omständigheter som också påverkar. Det är jag medveten om, hur ser efterfrågan ut på sikt till exempel? Har byggföretagen kapacitet? Är alla inblandade överens? Tyvärr gör det mig inte mindre frustrerad över att att sitta på möten och prata, prata, prata, tänk om man istället fick chansen att göra något någon gång. Tid har en tendens att bara försvinna, här är jag och läsperiod tre har redan dragit igång. Har under mina snart sex månader varit på många möten där jag som företrädare för studenter fått frågan "vad tycker studenterna om det här?" konstig fråga egentligen, med tanke på att vi är cirka 10000 studenter på campus i Luleå är det omöjligt att uttala sig om det. Vissa saker kan ses som självklara, klart vi har dåligt med pengar och tycker att det är bra med studentrabatter, självklart måste kårerna arbeta för att skapa kontakter med näringslivet och framförallt måste det arbetas för bra bostäder och arbetsmiljö. Studenterna är en heterogen grupp med olika bakgrund, förutsättningar och framtidsplaner. Det som passar mig som flyttat hundra mil för att plugga och läser till civilingenjör är kanske inte alls intressant för någon som läser till lärare eller sjuksköterska på distans. Även om det är frustrerande att så många saker tar lång tid och att jag inte kommer att få igenom allt jag velat från början vet jag att studentkårernas arbete i längden ger resultat. När jag går av i slutet på juni kommer det att synas att något är på gång på Campus, nya kårhuset kommer inte längre bara att vara en bunt idéer, även om detta tagit extremt många år. Minst hundra nya lägenheter att vara mer eller mindre inflyttningsklara och fler lokala företag har fått upp ögonen för studenterna från LTU. Nu ska jag bara se till att göra allt det där som ska vara klart innan fredag.