Susanne Gabrielsson: Nollvisionen - en strategi för överlevnad

? Nollvisionen, den risade och rosade - tanken på ett samhälle där ingen längre ska behöva betala med sitt liv eller förvandlas till vårdpaket på grund av trafikolycka. Bakgrunden till Nollvisionen som begrepp, var ett beslut som fattades i Riksdagen 1997. Insikten om att trafikolyckor händer på grund av människors misstag, felbeteenden och farliga trafikmiljöer innebar ett nytt synsätt. Från ett accepterande av ett ökande antal döda och svårt skadade i trafiken i proportion till ett ökande antal fordon på våra vägar,- till insikten om att trafikolyckorna inte helt kan förhindras men däremot lindras så att effekterna för den lilla människan, familjer och samhälle blir hanterbara. Nollvisionen blev grunden till ett nytt trafiksäkerhetstänkande där ansvaret nu delas mellan olika aktörer som utformar vägtrafiksystem och oss trafikanter. De som kritiserade begreppet Nollvisionen när startskottet gick, menade att den var en omöjlighet. Om jag ska sticka ut hakan så var kritikerna i en överväldigande majoritet män! Men vad är en vision om inte en positiv framtidstro som vi strävar efter i de flesta av andra sammanhang? Vilket politiskt parti skulle till exempel gå ut och bara erbjuda skorpor för din röst i stället för gräddtårta i valrörelsen? Hur många döda vore "lagom" många döda i ett trafiksystem som inte anpassats till mjukvaran - oss människor? Knappast någon ger en siffra här. Hur långt har vi då kommit på vägen till Nollvisionen? Blev den en tandlös papperstiger eller en fortsatt användbar överlevnadsstrategi? Under 2004 upplevde vi faktiskt ett trendbrott i Sverige då antalet döda i trafiken för första gången sedan efterkrigstiden stannade under 500.( 480 personer) .Siffrorna för 2005 visar på 448 döda. Och även om 2006 började med en av de värsta olyckorna i svensk trafikhistoria så kan vi ändå blicka tillbaka på hur det såg ut på våra vägar 1971 då 2;5 miljoner fordon genererade 1213 döda och 7000 svårt skadade. I dag räknar vi antalet fordon till 4,5 miljoner. De positiva effekterna av ett radikalt nytt synsätt på trafksäkerhetsfrågor börjar med andra ord att visa resultat i statistiken. Konkreta exempel på ny systemutformning som direkt har bidragit till ett minskat antal döda är: byggnationer av mitträcken, automatisk hastighetsövervakning och ökad polisövervakning med fler utandningsprov. Vi kör säkrare bilar med såväl elektroniska säkerhetssystem som ABS-bromsar och anti-sladd system, men också med förlåtande säkerhet i form av bland annat krockkuddar och sidokrockskydd. Hos oss förare kan det nya synsättet speglas i attityder som är på väg att sakta men säkert förändras till det bättre. Undersökningar visar att vi nu i högre utsträckning än tidigare tycker att det är bra med automatisk hastighetsövervakning. Fler avänder bilbälte både vid bil- och bussresor. Vi har länge förfasat oss över rattfylleri men idag fördömer vi även föraren som inte respekterar hastighetsbegränsningen. Jag är trafiklärare och utbildar trafikanter i överlevnad. En positiv bieffekt av denna utbildning kan vara ett körkort eller ett diplom i Eco-driving - det nya miljöanpassade körsättet. Överlevnad är utan tvekan det viktigaste värdeordet i mitt arbete, och dess utom synonymt med att lära sig att köra sparsam Eco-driving. På utbildningssidan kom vid årsskiftet kravet på utbildning av handledare och elev för möjlighet till privat övningskörning. Målet är att förbättra och göra övningen hemma säkrare. Vi vet att 3-4 personer omkommer varje år i samband med privat övningskörning, och 20 skadas svårt. Men mängdträningen hemma är viktig! Den tidigarelagda övningskörningen från 16 år har minskat olyckorna under de två första körkortsåren med en tredjedel. Den oro som på grund av den nya handledarutbildningen lyftats fram i media, om ökade kostnader - tror jag är obefogad. Min övertygelse är att kostnaderna för såväl den enskilde som samhälle kan minska. För den elevgrupp som kombinerar sin utbildning på trafikskola med mängdträning hemma, kommer resultatet antagligen att innebära höjd kvalitet som sparar pengar. För den grupp som vi på trafikskolorna aldrig tidigare träffat då de valt att genomföra hela utbildningen på egen hand, finns det sannolikt pengar och framför allt säkerhet att spara.Skillnader i resultat vid så väl teoretiskt kunskapsprov som praktiskt körprov är tydlig.mellan de båda grupperna. Under en fyraårsperiod har jag erbjudit mina elevers privata handledare en kväll med tips och råd inför övningskörningen hemma. Det har gett ett bra resultat som visat sig i bättre kvalitet när det gäller grundläggande bilhantering. VTI har tagit fram siffror som visar på ett samband mellan ett bra provresultat och färre antal olyckor under de två första åren med så kallat provkörkort. Jag ser mig och mina trafiklärarkollegor som en viktig byggsten i "Nollvisionen". Där utbildning till riskmedvetna självvärderande förare är en av flera viktiga åtgärder för att närma oss målet om färre döda och svårt skadade i trafiken. En bra förarutbildning i samsyn med trafiksäkerhetshöjande systemförbättringar sparar humankapital och skattepengar. Kanske är det egentligen bara ordet "Nollvision" som gett kritiker gåshud och morrhår. För den effekt som den faktiskt har åstadkommit vill vi inte vara utan. Den är en rättighet för oss trafikanter att kunna ställa krav på systemutvecklare men definitivt även en skyldighet för oss alla och en var att vidareutveckla vårt tänkande i stället för tankande. Avslutningsvis vill jag till dig som någon gång fått höra att du "kör som en kärring" - ta det som en komplimang. För när det handlar om Nollvisionen så leder vi kvinnor. Kör försiktigt!