Tanya Nilsson: Vad menas med egna val?

Ni vet det här med barn och kön? Det här med pojkar är lika med blått och flickor är lika med rosa. Det har ju snackats en hel del om detta nu. Jag själv har ett starkt minne av en föräldragrupp där det superkänsliga ämnet barn och kön kom upp. Vad det väcker känslor! Frågan är om det finns något som väcker så starka känslor som detta ämne? I denna fråga har alla en åsikt. Miljöfarliga ämnen i avgasutsläpp, vem bryr sig? Äldreboendet eventuella rättigheter till julbord, jag har ingen morsa på pensionärshem! Barn på dagis skall ha rätt till könsneutrala saker, Va? Vänta, mitt barn ska ha?.. I denna föräldragrupp kom samtalet och barn och kön upp. Om jag inte missminner mig frågade en förälder en pedagog; - Jag har hört att ni skall jobba med det här med genus, vad innebär det? En annan förälder sträckte omedelbart upp handen och i samma veva som armen pekade uppåt bubblade hon ur sig; -Ja, men jag tycker i alla fall att det har gått för långt när mina flickor inte ens skall ha pippilotter i håret, för det måste ju vara mitt egna val som deras mamma. Jag tänkte för mig själv att undrar om vår pojke får ha pippilotter? Nu är julen över. Vår son är inne i en fas där favoritlekarna är rollekar. Oftast skall han vara morfar (inte så förvånande eftersom morfar är favoriten). Jag kan vara allt från bebis till brandman och min man får vara allt från storebror till hund. Därför kändes det helt rätt att ge vår son ett dockhus till julklapp. Vi tänkte att han själv kunde få välja hur "familjen" skulle se ut som bodde i dockhuset, om det ens skulle vara en familj som bodde där. Sannolikheten att det blir en mamma, en pappa och två barn hade hög potential eftersom vi lever på detta vis. Men möjligheterna att skaffa sin "egen familj" skulle det finnas förutsättningar för. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att inhandla flera figurer till huset. Någon funktionshindrad med rullstol, flera potentiella pappor eller mammor samt någon med mörk hudfärg. Glada i hågen började vi äntra den största kedjan i kommunen. Huset var inga problem att hitta, värre var det med figurerna. Inte någon annan lekbutik i kommunen kunde uppfylla våra önskemål. Man och kvinna var inga problem, inte heller pojke och flicka, till och med hund med valpar fanns. Men vi lever ju med hela världen tänkte vi. In på nätet och börja leta, med fattigt resultat. I min frustration kände jag att jag inte har tid att lägga mer så här mycket tid på att leta möjligheter för vår son att skaffa "sin egen" familj, så jag lämpande över halva problemet på vår gudfar. Ett par dagar senare fick jag ett sms meddelande att en funktionshindrad docka är klar (avhugget ben) samt en färgad man är på gång, dessvärre hade inte den bruna oljebaserade färgen fäst, så nu låg dockan i ett bad av aceton i handfatet, i väntan på att få bort fläckarna, för att senare sandpappras för bättre färgfäste. Själv tog jag tag i rullstolen. Isoleringstejp, hjul från lego och tandpetare blev en prima rullstol, även om det förmodligen skulle mista sin funktion i stort format. Julafton kom med dockhus, en brunmetallic färgad snubbe, en rullstolsburen tjej, samt möjligheten till två mammor eller två pappor, eller för den det precis som oss, en av varje. Julafton innehöll också en överväldigad som genast fördelade roller där han själv var hunden Hilda som pratade bebisspråk. Mitt egna val att sätta på min flicka pippilotter eller för den del min pojke militärkallingar känns inte så svårt att genomföra. Att däremot ge vårt egna val, att ge vår son sina egna val att välja familjekonstellation blev mycket tidskrävande och komplicerat. Hur mycket eget val har då egentligen jag, som i mitt liv planerar in 45 minuter att julhandla "neutrala" klappar till vår son? Och vad menas med egna val?

Tanya Nilsson: Vad menas med egna val?

Söndagskrönikören är exklusiv för webben och publiceras inte i papperstidningen. Denna vecka skriver Tanya Nilsson, Unga örnar.