Toril Johansen: Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig

När vi flyttade ihop, min sambo Thomas och jag, för femton år sedan ingick ett golfset i en fin brun och grön golfbag i hans bohag. Han spelade inte golf då utan hade tänkt börja, men eftersom jag tyckte att golf var något av det mest töntiga man kunde slösa sin tid på, hamnade utrustningen bakom en dörr i hallen. Ni vet hur det är när man är nykär, man vill göra så mycket som möjligt tillsammans! Några år senare fick vi nya grannar som båda var hängivna golfare, och en dag råkade de få syn på golfbagen bakom dörren, och sen började tjatet! De tyckte att det vore så roligt om vi började spela, då kunde vi ju spela tillsammans och kanske åka utomlands och spela! Ja, och så får man ju motion och massor med frisk luft och man lär känna en massa trevliga människor. Ja, argumenten haglade men det enda jag kunde se framför mig var ett gäng människor springa runt på golfbanan i rutiga byxor och skor med spikar som kostar en förmögenhet. Det var liksom inte min stil, om jag så säger! Jag brukar egentligen inte ändra mig när jag första bestämt mig, men när någon tjatat tillräckligt länge och till och med talar om att nu har de anmält mig och min sambo till en golfkurs så kan det osannolika hända, jag ändrar mig! Till min förvåning befann jag mig plötsligt i bilen, tillsammans med min sambo, på väg till en grundkurs i golf! Minns som det var i går vad jag tänkte på vägen dit " Vad har jag nu gett min in på"? Nåja, tänkte jag i mitt stilla sinne, det är ju inte värre än att jag kan hoppa av efter första kurskvällen och säga åt sambon och grannarna att det där med golf är verkligen lika töntigt som jag alltid trott. Tack för mig! Första kurstillfället innehöll först lite information om kursen och sen ett teoripass - ja, tro det eller ej, men det finns teorier om golfspel! Problemet är bara att det är oerhört mycket svårare i praktiken, tro mig jag vet! Nå, hur gick det då? Tror ni jag hoppade av efter första kurskvällen? Nä, jag gjorde ju inte det! På något underligt vis lyckades kursledaren fånga min nyfikenhet och gör någon det så är det liksom kört för min del! Det bästa man kan göra för att trigga i gång mig är att ge mig en utmaning, då vaknar tävlingsinstinkten och jag måste testa och se om jag klarar av det där, det ser ju så oerhört enkelt ut - i teorin! Otroligt att folk kan bli mångmiljonärer på att slå en liten vit boll runt en bana under några timmar, om de kan så kan väl jag också. Det kan ju till och med vara så att jag har talang och då vet man inte vart det kan sluta?.. Det är enkelt, man lägger en liten vit och stenhård boll mitt framför sig, ställer sig lite bredbent, putar lite lätt med stjärten, fäster blicken på bollen, tar en "lagom" järnklubba, svänger den bakom ryggen, dra den i full fart fram igen och sen slår man i väg bollen med allt vad remmar och tyg håller?! Döm om min förvåning när jag inte ens träffade bollen utan istället snurrade runt min egen axel med klubban i högsta hugg! Skamsen tittade jag mig runt på de andra i kursen, men de verkade vara fullt upptagna med samma som jag! Skönt att ingen såg mig! Jag återgick till att stirra på bollen och gav mig den på att bollen skulle iväg om det så var det sista jag gjorde här i livet! Så där stod jag och slog och slog och konstaterade att den där lilla vita bollen gav mig värsta tänkbara utmaningen! Jag ger aldrig upp, och tur är väl det, för plötsligt flög bollen i väg, mest åt höger eller vänster men även som värsta jordekorren efter backen. Då och då flög den även rakt upp i himmelen och landade någon stans som endast fåglarna vet vart det är! Kursen var en utmaning och jodå, jag slutförde kursen, fick mitt bevis på att jag var godkänd golfspelare och spelade golf den sommaren som om det var det enda livet gick ut på! Det här hände våren - 98 och ni kan ju gissa vem som "bodde" på golfbanan i Sävast den sommaren? Ja, inte var det sambon, han är betydligt lugnare i sitt förhållande till golfen än mig och spelar golf när han har lust och känner för det! Visst är det underligt hur vi människor kan bete oss? Och visst är det bra att man inte är sämre än att man kan ändra sig om man upptäcker att saker och ting inte var som man först trodde! Golfare är vanliga, trevliga människor och de har inte rutiga byxor, dock är golfskor dyra! Numera är mycket engagerad i golfklubbens damkommitté och visst händer det att jag tävlar också, men det är mest för att det är roligt, det där med talangen var det si och så med visade det sig. Men jag spelar varje sommar och vi har även varit utomlands och spelat! Som sagt jag ger mig aldrig när jag väl bestämt mig och en dag blir jag säkert en duktigt golfspelare. Det lossnar en dag, det säger alla golfspelare när man klagar på att det inte går så bra? undrar när den dagen kommer, för min del är den enda lossning jag sett islossningen i Luleälven varje vår?.! Jag har aldrig ångrat att jag började spela golf, inte ens när jag stått nere i en sandbunker och slagit femtioelfte slaget utan att lyckas få upp bollen har jag ångrat det! Genom golfen har också mitt nätverk av människor utökats betydligt och många av de människor jag träffat på golfbanan har jag mycket glädje av både privat och i mitt arbete. Eftersom jag jobbar med frågor inom näringslivsutveckling och väldigt många golfare är företagare så finns det mycket att prata om när man spelar tillsammans. Vi damer i golfklubben har en otroligt fin sammanhållning och har mycket roligt tillsammans både på golfbanan och när vi åker på resor tillsammans, går en kurs i Golfens psykologi eller spelar bowling på vintern när golfbanan ligger och vilar under snön. Så slutligen skulle jag vilja uppmana tjejer i alla åldrar att prova på golfen, det är verkligen kul att spela och man behöver inte tävla om man inte vill. Det viktigaste är att man har roligt och att lära känna människor som man kanske aldrig skulle ha träffat annars, är ju "grädden på moset"! Personligen måste jag säga att vikten av att ha ett stort nätverk inte går att värdera i pengar men underlättar och gör livet avsevärt mycket mera värt att leva. Snart startar en ny säsong och kanske är det mer än isen i Luleälven som lossnar i år!