Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har fått flera reaktioner på mina krönikor och NSDs policy för namn- och bildpublicering:<br /><br /><br /><br />?Hej! Läste din krönika där du berättade om orsaken till att ni vill publicera namn och bild på de ungdomar som blir dömda i ecstasy-härvan. <br /><br />Jag är också närstående till en av dessa samt känner några andra. Jag blev alldeles förskräckt när jag såg att ni tänkte publicera detta. Det beror på att jag vet att flera av dessa ungdomar har slutat att använda droger och lyckats skapa sej en framtid med jobb och bostad t.ex. De händelser som de står åtalade för har inträffat för snart ett år sedan. För att citera en av de unga: "Ska de slå undan knäna på oss fullständigt? Räcker det inte med att vi blir dömda och tar våra straff? Nu måste vi flytta från stan och kan aldrig återvända" Jag och min familj känner detsamma. Ska de straffas ännu mer? Kom ihåg att det är mycket unga människor som inte vill annat än att börja om på nytt. Vad händer om de känner att de blir uthängda i tidningen? Jag är rädd för att de då ger upp och det vill väl ingen av oss. Själv känner jag att jag är nära att bryta ihop eftersom mitt barn bara pratar om att ta livet av sej och vi lever hela tiden i skräck för att han ska göra verklighet av det. Därför ber jag dej, snälla, tänk på vilka följderna kan bli. Varje ungdom som ger upp är en katastrof.?<br /><br /><b>MVH</b><br /><br /><br /><br />Jag håller med om att vi ska vara försiktiga när det gäller skriverier om barn och ungdomar. När det gäller ungdom så finns det olika syn på hur länge någon är en ungdom. För mig är man en ungdom tills man fyller 18 år då man blir vuxen med alla de rättigheter och skyldigheter det innebär. Sedan kan man kallas ung i princip hur länge som helst. <br /><br />Vi publicerar bara namn och bild på de som döms för grova narkotikabrott, alltså de som har langat till andra. De tre huvudåtalade i Kirunahärvan är 21, 24 och 27 år, det vill säga fullt vuxna människor.<br /><br /><br /><br />Samma ämne, ur ett annat perspektiv:<br /><br />?Angående "NSD-tänk medmänskligt" <br /><br />När jag läste din krönika i lördags kände jag starkt att jag måste komma med ett inlägg. Jag är mamma till fyra barn och aktiv i FMN (Föräldraföreningen mot narkotika). För mig blir det mer och mer självklart att plocka fram spöken i ljuset. Att öppna burklock och låta skuld och skam pysa eller flyga ut för att bearbetas utifrån vad det är. Med tanke på din krönika så måste ni fortsätta att informera som tidigare om de som döms för grova narkotikabrott. Hur ska vi annars nå källan om vi går som katten kring het gröt? Alla har vi möjlighet att välja ett nytt sätt att leva. Även om det är svårt. Ett liv utan missbruk och kriminella handlingar. När man gör det valet då ska vi andra finnas till hands och stötta.<br /><br />GOD JUL tillönskas alla FMN:are och NSD:läsare.?<br /><br /><b>Stina Persson</b><br /><br /><br /><br />Till sist en kommentar till min krönika för två veckor sedan:<br /><br />?Tapiren Håkansson vållande till annans död<br /><br />Om vi har tur eller otur kanske myrsloken Engström skrattar ihjäl sig åt Håkanssons krönika i NSD den 3 december! Den krönikan är verkligen värd dagens största ros för jag får fortfarande ont i magmusklerna av att jag skrattar åt ett så allvarligt innehåll. Det enda som var ofullständigt är att polisens passkamera inte bara fotar tapirer utan även myrslokar, som ju framgår av texten ovan. Bra gjort Håkansson!<br /><br />Ett gott skratt förlänger livet och munnen...?<br /><br /><b>I. Engström, Överkalix</b>
