Ulrika Lundberg: Vad gör du egentligen på jobbet mamma?

"- Vad gör du egentligen på ditt jobb, mamma?", frågade min yngsta dotter när vi en kväll hade svängt förbi jobbet för att hämta några papper som jag glömt. Eftersom jag vet att mitt arbete kan vara svårt att begripa sig på även för den som är äldre än elva år, ansträngde jag mig för att vara tydlig. "- Jag jobbar med att få olika kommuner att vilja arbeta för att få fler att cykla och gå eller åka buss i stället för att åka bil, för miljöns skull." "- Jamen, vad gör du?!" envisades min dotter. OK. Jag måste alltså bli än mer konkret. "- Jag jobbar med datorn, sitter och skriver, pratar i telefon, är med på möten?" "- Jamen, vad gör du?" fortsatte hon, med en något irriterad ton denna gång. " - Ja, jag?" "- Äh, strunt i det!" avbröt hon till sist. Hon insåg väl att hon aldrig skulle begripa vad jag egentligen gör när jag är på jobbet. Jag undrar om jag någonsin kommer att få veta vad det var hon menade, vad hon ville att jag skulle säga för att hon skulle förstå vad jag gör på jobbet. Och jag undrar också om hon någonsin kommer att veta vad det är jag jobbar med. När jag berättade det här för kollegorna på jobbet hade de liknande barnhistorier att förtälja. En pojke var jättenöjd för att han visste att hans pappa åt smörgås på jobbet. En annan nöjde sig med att veta att mamma bar omkring på viktiga papper. Ibland händer det att jag själv undrar vad jag egentligen gör och önskar att jag hade ett arbete som gav konkreta resultat - direkt. Det händer att jag längtar tillbaka till tiden då jag jobbade på KonsumBagarn och packade bröd, och jag efter avslutat skift nöjd kunde beskåda resultatet av mitt arbete - d v s ett tomt bageri (allt bröd var vid det laget packat i påsar och levererat till kunderna). Det är lätt att drabbas av frustration när resultatet av ens arbete blir tydligt först på lång sikt (eventuellt). Lätt att tänka tanken: "Vad spelar det för roll om 100 år det jag gör idag?" och då händer något underbart, det är där som tanken och frustrationen vänder. För mitt arbete kommer verkligen att spela roll om 100 år, det jag jobbar med - att ställa om vårt energisystem och bryta vårt beroende av fossila energikällor - det kommer att påverka kommande generationer. Förhoppningsvis i positiv bemärkelse. Att jobba för att mina barn inte ska bli den sista generationen som får uppleva stelfrusna tår i slalompjäxorna, det spelar roll. Att jobba för att även mina barnbarn ska kunna åka rutschkana i snöskulpturen i Stadsparken, det är en viktig handling. Även om den är något svår att förklara för en elvaåring såväl som för en fyrtioåring mellan varven. En bok som jag rekommenderar alla att läsa: "Saker jag inte förstår och personer som jag inte gillar" av Lena Sundström Detta driver mig till vansinne: Lösspringande hundar/flexikopplade hundar på cykelvägen. Spelar jag just nu i min mp3: "Pajaros en la cabeza" med Amaral "Smile - it confuses people" med Sandi Thom "Still in this world" med Tom Ovans.

Ulrika Lundberg: Vad gör du egentligen på jobbet mamma?

Söndagskrönikören är exklusiv för webben och publiceras inte i papperstidningen. Denna vecka skriver Ulrika Lundberg, Vägverket/Norrbettens energikontor.