Mycket av filmkonventet 2008 i Luleå har kommit att handla om den pågående filmutredningen.
Och utredaren själv, Mats Svegfors, fanns på plats - men inte för att svara på frågor. Istället var det han som försökte bilda sig en uppfattning om vad filmkonventets deltagare tyckte - med varierande resultat.
Den pågående utredningen undersöker två sätt att finansiera filmsektorn. Dels en statlig filmpolitik, dels en fortsättning av det mer eller mindre friviliga filmavtalet. Många av filmkonventets deltagare verkar vara för det statliga alternativet, medan Mats Svegfors överraskade publiken genom att förklara sig redan i detta skede vara förtjust i avtalslösningen.
Detta uttalande gav upphov till en av de första frågor som ställdes till den panel som under den sista skälvande timmen av konventet fick i uppdrag att svara konkret ja eller nej på samtliga frågor.
Vad tyckte man egentligen om den avtalslösning som Svegfors sa sig stå positiv till?
- Jag tycker att det har hänt mycket här under konventet som lett till att många fått klart för sig att vi måste börja med att fastställa ett mål. Och det tror jag inte man klarar med en innehållslös avtalslösning, säger Klara Björk, producent på Filmkreatörerna.
Jonathan Olsberg presenterade under ett föredrag en alternativ utredning, som de flesta sätter hopp till.
- Det finns väldigt mycket integritet i den utredningen - den är gjord utifrån ett rent och oförfalskat utrifrånperspektiv, inflikade Börje Hansson, produktionschef på Svensk Filmindustri som också trodde att Olsbergs utredning kommer att få betydelse.

Svensk filmindustri har också varit en het potatis under konventet och frågan om SFs/Bonniers monopol på filmmarknaden har diskuterats flitigt. Alla fyra deltagarna i debatten tror att detta monopol kommer att kvarstå i framtiden. Inte minst Börje Hansson.
- Bonniers position i medivärlden kommer att bestå av ett skäl; de har en lång tradition av att äga medier och har visat att de inte blandar ihop produktion med ägande.
Men SFs monopol tror Jan Palo, ordförande i Filmpool nords styrelse, är ett starkt skäl till att det går så långsamt framåt med digitaliseringen av svenska biografer. Bengt Toll, avdelningschef på Svenska filminstitutet, håller delvis med, men framhåller också en annan aspekt.
- Jag tror att det helt enkelt är så att alla väntar ut alla. Och vi kommer inte att få fart på det här förrän någon tar initiativet. Men då tror jag att det kommer att gå snabbt.

Digitala biovisningar är ett sätt att få filmer att nå ut till konsumenterna. Och för att filmskaparna ska lyckas med det krävs också en form av efterstöd. Det diskuteras också i filmutredningen.
De flesta av debattdeltagarna tycker att stödet ska skjutas till direkt en film är färdig, istället för att det ska finnas en tröskel på ett visst antal sålda biljetter innan stödet sätts in.
- Annars riskerar vi att skapa ett system där kanske SF gör de mest framgångsrika filmerna och får allt produktionsstöd. Men jag tror ändå att det är viktigt att på något sätt villkora stödet, säger Klara Björk.
Svenska filminstitutet har på senare tid också tagit ett strategibeslut där de i framtiden kommer att koncentrera sina bidrag till färre filmer som då får mer pengar.
- Men det blir inte automatiskt bättre filmer för den skull. Istället tror jag att man riskerar en likriktning, menar Klara Björk.
Bengt Toll håller inte med.
- Jag tycker inte att mängden filmer i sig är intressant för det görs filmer utanför systemet också. Snarare kan det bli så att de filmer som SFI stöttar kan komma att bli av bättre kvalité.
Slutligen så kom förstås den oundvikliga frågan om konsumenternas roll.
Vad händer med filmbranschen - trots filmstöd - ifall människor slutar köpa biljetter och istället laddar ner från internet?
- Vi behöver en klar markering, men frågan är om en lagstiftning verkligen gör så att upphovsmännen tjänar mer pengar? Jag tror att vi istället måste hitta ett sätt att nyttja internet så att situationen blir rimlig för både upphovsmän och konsumenter, avslutade Bengt Toll.