Ale Möller & Norrbottens
kammarorkester

I många års tid har Ale Möller hållit den svenska folk-, och världsmusikens fana högt. Och när han nu väljer att samarbeta med de klassiska musikerna i Norrbottens kammarorkester fortsätter han den visionära stil som präglat hans kreativa skapande hittills.

Orkestern inleder på egen hand med en fin tolkning av Mozarts Salzburgsymfoni för stråkar där kvällens uppsluppna stämning med en gång börjar.

Med Olle Linder på trummor samt gitarr och Mats Öberg bakom klaviaturen så intar Möller och kammarorkestern under onsdagskvällen Björksalen i Boden för en synnerligen trevlig turnépremiär.

Ale själv spelar på en otal räcka instrument och sådant som låter utan att ha som huvuduppgift att musicera på. När hördes det senast ljudet från en oljeslang, sälgpipa eller vägmarkeringspinne på en konsert med kammarorkestern?

Möller är inte bara en skicklig multiinstrumentalist han är en lika duktig kompositör med en bred tonpalett där influenserna är mångfacetterade, både svenska och grekiska och indiska folkliga tongångar ingår i Möllers kompositörsuniversum.

Ur programmet kan höstjägaren nämnas där han bjuder på ett vackert dragspelssolo. Tempot dras ned något och det blir möjlighet för en mer reflekterande eftertanke i detta filmiskt drömska stycke. För det är snabbare tongångar som dominerar. Grekiskt med bouzouki och indiskt med flöjt. Ale sjunger även en sorgsen visa på klingande grekiska från ön Amorgos om ett föräldralöst barn. Och vem annars än en människa med Ale Möllers kreativitet skulle få för sig att skriva en tango i 7/8 takt så att vännen Janis med foten som brutit benet även kan få dansa han?

Vissa samarbeten är av den typen att de leder till klart hörbara synergieffekter. Denna konsert är ett klockrent exempel på detta. Kul att många norrbottningar får möjlighet att njuta av detta under den kommande veckans turné. Mats Öberg svänger furiöst bakom sitt klaviatur, likaså Olle Linder på trummor och gitarr. Orkesterns Anders Löfgren bjuder på ett soft jazzig kontrabassolo som imponerar

Det finns konsertkvällar man aldrig vill skall ta slut. Detta är verkligen en sådan kväll. När konsertsalen lämnas med avslutande extranumret sommarpolska fortfarande ringandes i öronen är hela kroppen fylld av ett lyckorus som inte vill ta slut. Bättre betyg kan knappast en konsertupplevelse få.