Kultur Julafton kom verkligen tidigt i år för alla älskare av kyrkomusik i det större mäktigare formatet. Piteå kammaropera följer upp förra årets succéföreställning av Maria i Buenos Aires med det tre sista kantaterna i Bachs Juloratorium. Och vilken uppföljning sedan!

Ett sådant gastkramande framförande var det länge sedan man hörde. Kjell-Peder Johansson har regisserat en föreställning som både är 2012 och 1734 på samma gång. Innan det hela ska börja vankar av och an i mittgången. På frågan om han är nervös blir svaret - "inte alls, det har visserligen varit en kort och intensiv skapelse och repetitionsperiod men det är så fantastiska medverkande".

Och det är bara att hålla med honom. De lokala körsångarna i Schola Cantorum och Arctic Voices, Norrbotten NEO:s musiker samt solisterna och dirigenten Johannes Liedbergius gör alla ett hästjobb och en rejäl prestation kvällen igenom.

Artikelbild

Ljussättaren Lars Lidström förtjänar en extra eloge. Hans blandning av levande ljus, elektriska dito och skuggspel är verkligen fascinerande. De blå stora strålkastarna mitt i kyrkan är inte alls i vägen utan blir en naturlig del av iscensättningen.

Kristina Hansson har en sådan där naturlig sopranstämma som låter klar som en rinnande vårbäck. Man blir glad över att få höra hennes ystra vokala utflykter under kvällens gång.

Likadant är det med tenoren Johan Christenson vars mäktiga mansröst verkligen fyller upp hela kyrkorummet och ger hudknotter i den högre skolan.

Men två saker med sången känns inte helt rätt. Koralerna sjungs på svenska och resten på tyska. Denna språkblandning förvirrar bara. Likaså det faktum att tidigare nämnda Christenson både sjunger tenorstämman och reciterar. Det låter helt enkelt för lika. Det är ju samma röst gudbevars och en tydligare skillnad mellan de två hade varit önskvärt.

Artikelbild

Men det ovan sagda är bara randanmärkningar. Att låta lokala körer bilda fond till musiker och solister är ett genidrag.

Enligt Johansson kommer man till orten samma dag, repeterar på dagen och framför samma kväll. Onekligen en spännande arbetsform som lockar till mersmak.

De två Luleåkörerna var verkligen på topp rakt igenom. Dirigenten Johannes Liedbergius lyckas verkligen uträtta stordåd med sina styrkor.

Detta var en kväll som sent ska glömmas. Sanna mina ord. Oh vilket juloratorium.