"Sveriges välstånd vilar på kälkmedar. Inser man inte detta, så har man inte rätt att ta del av det." Det var Yngve Ryds första ord när han en vintermarknad träffade en kvinna som han ville lära känna. Orden är typiska för honom. De fungerade och de fick en son tillsammans. Han menade att träindustrin blomstrade upp när man med timmer-kälken kunde forsla timret till älvarna och sedan flotta ner det till sågverken vid kusten.

Yngve Ryd är död. Han hann inte bli färdig med det han ville göra. Sina sista veck-or arbetade han med samers kunskaper om fåglar. Den boken blev nästan klar, men han har 4-5 manuskript till som någon annan måste avsluta. Det arbete han utfört är ovärder-ligt och får inte försvinna in i ett arkiv.

"Den som jagar får aldrig ge upp", skrev han. Han jagade kunskap som inte finns nerskriven i böcker, avhandlingar eller uppslagsverk och ville förmedla den kunskapen och bevara den till eftervärlden.

Artikelbild

Författaren Yngve Ryd, Jokkmokk, promoveras till hedersdoktor i Umeå i höst.

Han låter sina sagesmän själva berätta och anpassar texten bara lätt till läsaren och bokformens krav. Han beskriver hur han bar sig åt: att hitta de som mindes gamla tider, som var villiga att berätta, som kunde berätta, som tyckte det var roligt att berätta, som inte blev less på att han vred och vände på det de sagt, tills det stod helt klart att han fått veta allt som de visste. Det fick ta den tid som behövdes, ibland upp till tio år. "Att ha en tidsplan är inte seriöst", brukade han säga.

Han ville avslöja så kallade sanningar som spridits av forskare och andra om hur verkligheten i norr ser ut och misstrodde akademiker. Åtminstone måste de sanningarna utredas.

Yngve Ryd blev min arbetskompis. Själv vet jag inget om stjärnor, fåglar, fjällens geografi och biologi och bara lite om Jokkmokks människor. Yngve gav mig lektioner. En gång när jag pimplade på nätet hittade jag i ett sibiriskt museums hundraåriga års-skrift en beskrivning av hur man tillverkade en sammansatt båge. "Nu är det bara du och jag i västvärlden som vet hur man gör en sån båge", sa han belåten.

Yngve Ryd drevs av iver och nyfikenhet. Han går inte att sortera in i något fack och skulle förmodligen ha gått förlorad som forskare, om han gått den konventionella vägen via universitet. Där är det seriöst att ha tidsplaner, det till och med krävs. Teorier om verkligheten är där viktigare än verkligheten, och auktoriteterna är inte de som minns och berättar.

Yngve Ryds lärare fanns i fjällen och i skogen. I möten med dem växte hans arbete fram. Han blev hedersdoktor vid Umeå universitet 2008.

Jag vill ut till att vandra i vildmark om natten,

till att leta mig vägar där ingen har gått.

Dan Andersson