Ack som ett fjun så lätt

Santa Lucia en klassisk julkonsert
Malena Ernman, Svenska stråk-ensemblen & Mats Bergström gitarr
Kulturens hus stora salen
Fredag kväll

Bara under första halvlek hinner Malena Ernman med tre klädbyten.

Bara under första halvlek hinner Malena Ernman med tre klädbyten.

Foto: Göran Ström

Kultur2010-12-10 22:59

Och det hände sig vid den tiden på året att det gick ut ett påbud till alla artister som hade möjlighet att ge sig ut på julturné. En av dem som uppsnappat detta är Marlena Ernman som likt många andra även spelat en skiva med nya låtar där en del endast med viss välvilja kan ha en julanknytning. Samma repertoar bjöds på under kvällens konsert.

Förkylningen hade tyvärr slagit sitt grepp om Olof Thunberg så aftonens julvärd uteblev. I stället fick han son Svante, Malenas man, ta en paus från sysslan som försäljare av ovan nämnda skiva och i stället läsa Viktor Rydbergs Tomten. De andra diktinslagen under första avdelningen ströks.

Malena Ernman backas upp av Svenska stråkensemblen, sex unga tjejer som är lika karamellsöta i sina grälla olikfärgade klänningar som den stabila bakgrund de levererar åt Ernmans distinkta röst. Synd dock att de bara presenteras vid sina förnamn. Det gör dem mer anonyma än vad de förtjänar.

I några stycken medverkar även gitarristen Mats Bergström. Inleder gör Jul, jul strålande jul i en tolkning som det absolut inte är något fel på. Om bara känslan funnits där hade detta kunna låta riktigt bra. Nu framstår det mest som tråkigt och själlöst.

Då blir det mer fart och fläkt i Laudamus Te ur Mozarts Stora mässa i C. Där får Malena Ernman bjuda på några halsbrytande partier som verkligen ger hennes väna stämma rättvisa. Likadant är det i Die hölle rache ur Mozarts Trollflöjten. Detta är stor tonkonst. Trots utebliven julstämning. Det samma med Pucinis O mio babbino caro. När det gäller klassiska sopranarior kan ingen slå Ernman på fingrarna.

Mats Bergström är fint med sin gitarr som stöd i Regers Marias vaggsång. Han ihop med stråkarna bjuder på en lättlyssnad version av Pachelbels Kanon som inte gör en fluga förnär. Fem av stråkarna framför oklanderligt ett adagio ur en stråkkvintett av Schubert men basisten, som här inte spelar, borde gå av scenen i stället för att sitt kvar där.

Malena Ernman hinner med tre klänningsbyten under första halvlek så den modeintresserade får verkligen valuta för sina 560 kronor. Vi andra får en naturlig förkla-ring till varför hon lämnar scenen efter blott två nummer.

På skivan medverkar även en kör. Det hade inte skadat att ha med en sådan i kväll för ibland lät Malena Ernmans väna stämma alltför ensam. Men allt under denna turnéavslutning var ack som ett fjun så lätt.

På grund av pressläggningsskäl hann bara första halvan av konserten avlyssnas.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!