Klockan 16.52 i lördags exploderade en bil i korsningen Olof Palmes gata-Drottninggatan. Klockan 17.02 sprängde en 28-årig man sig själv till döds på Bryggargatan.
Jag befann mig inte i city just då. Som före detta stockholmare undviker jag city i rusningstid. Nu är det tredje advent och julhandeln är i full gång. Därför traskar jag runt på Södermalms bakgator när det smäller, långt från all uppståndelse.
Först vid elvatiden på kvällen, när jag kommer hem från en middag och slår på datorn, förstår jag att något hemskt har hänt. Jag efterlyser någon på Twitter att ta en drink med, men alla är upptagna av BOMBEN.
Festlusten rinner av. Jag jagar runt på nätet och tv efter mer information. Alla uppgifter är vaga och obekräftade. Rapports extrasändning klockan 23.45 blir inställd på grund av tekniska problem. Bara CNN sänder från Stockholm.
Jag är rädd. Men jag är inte rädd för att en självmordsbombare ska komma i min väg när jag går på Stockholms gator. Nej, jag är rädd för hur denna händelse kan komma att exploateras av antidemokratiska och rasistiska krafter.
Kl 16.40 på lördagen har någon skickat en ljudfil till TT. På svenska och arabiska talar en man till svenska folket: "Nu ska era barn, döttrar och systrar dö lika som våra bröder och systrar dör."
Radioprofilen Ametist Azordegan skriver på Twitter: "Så frustrerad jag känner mig över självmordsbombarens etnicitet och referenser till arabiska. Jag känner mig tillräckligt utsatt som invandrare."
Alla är inte lika frustrerade som Ametist.
"Är det nu man får säga ’vad var det jag sa’?" skriver Alexandra Brunell på Twitter. Hon är sekreterare åt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Som hashtag (ämnesord) väljer Alexandra Brunell "#äntligen".
Det är ett hån mot alla människor som befann sig nära sprängningarna och chockades. Ett hån mot alla som bor i området och nu får leva med att ha ett misstänkt terrordåd runt knuten.
Inte minst visar det vilket extremistparti Sverigedemokraterna är. Medan resten av Sverige förfäras av landets första självmordsbombare tänker Sverigedemokraterna på att plocka politiska poänger, som de kan använda för att så rädsla och hat mellan människor.
Äntligen. Vad är det för ett ord att använda när många människor kunde ha dött?
Abd Al Haqq Kielan är ordförande i Svenska islamiska samfundet.
- Jag tycker väldigt illa om att den som gör något sådant här tror att de håller på med islam. Det de gör är totalt emot allt vad islam står för, säger han till Aftonbladet.
Nu gäller det att människor lyssnar på honom. Hotet mot människovärdet och demokratin kommer inte från religioner. Hotet kommer från fanatiker som ibland skyller ifrån sig på religionen, ibland på politiken, ibland på annat.
Inte minst kommer hotet från extremistiska krafter som vill så split mellan människor. I Sverigedemokraternas drömsamhälle, där vissa människor är mer värda än andra, är grogrunden för konflikter hur stor som helst. Förtryckta människor blir ofta desperata.
I går tog jag genvägen över Katarina kyrkogård på Södermalm. Där ligger diktaren Stig Sjödin begravd. På hans gravsten står det ristat:
"Det är genom att beskriva kärleken som vi gör rädslan maktlös."
Nu ska vi älska som vi aldrig har älskat förr.