Det är 59 oljemålningar, tuschteckningar, kolteckningar, skulpturer, datorgrafik och motivvalet omspänner allt från stora landskap över porträtt och Manga-inspirerat till det nonfigurativa. Det är väl egentligen bara textilverk som saknas.
- Jag har gjort ulltavlor också, men allt fick ju inte plats här, säger Frank Lind, en av de tre konstnärerna.
De representerar det som konstskolan i Sunderbyn vill vara - en skola för olika åldrar. Elsa Hägglund är senioren med 74 år, Frank Lind är 69 år och sedan junioren Veronica Eriksson som är 20 år.
- För oss är konstutövandet en hobby. Hade det varit ett yrke kanske det roliga kommit bort, säger Elsa Hägglund om att vara målande pensionär.
- Jag vill inte bli yrkeskonstnär. Det räcker som hobby, säger 20-åringen Veronica Eriksson.
- Det har varit en lyx att få gå här utan att tänka på att det ska bli ett yrke, säger Frank Lind.
För honom handlade det egentligen om att växla in på en ny konstinriktning när han som lärare på musikhögskolan i Piteå och violinist i bland annat Stockholms filharmoniska orkester av en ren tillfällighet fick prova på att måla.
- I min gröna ungdom i Långträsk hade jag målat och tecknat lite, men på musikhögskolan kom jag i kontakt med Bertil Sundstedt och Lars-Lennart Stenberg från konstskolan i Sunderbyn och fick prova på igen.
Det blev ett återuppvaknande och banade väg för tre år i Sunderbyn. Frank Lind berömmer konstskolan som gav möjligheter att prova på många former av konst och konsthantverk och kunniga lärare som visade hur han skulle måla, skulptera, trycka och allt det där andra.
Beundran för konstskolan tar sig också uttryck i Frank Linds målningar. På åtminstone två oljemålningar är lärare på skolan avbildade. En av dem visar Elsa Hägglund med ett skulpterat huvud som hon skär av huvudskålen på medan läraren Jan-Erik Falk ser på.
- Leran sprack när den brändes och då gjorde jag en hjärna till det tomma huvudet, säger Elsa Hägglund.
Frank Lind har också porträtterat andra, till exempel Bertil Sundstedt, konstnär och lärare på skolan, som i porträttet bär drag av Lenin. Medan Elsa Hägglund och Frank Lind mest målar i olja, använder Veronica Eriksson också kol och blyerts. Hon har porträtterat människor och djur i fina verk där spår av det vita pappersarket inte finns.
- Jag raderar fram bilderna. Jag täcker hela arket med kol eller blyerts och sedan använder jag radergummit för att skapa bilden. Blyertsraderingar blir något ljusare än kolraderingar.
Med examensutställningen är också tiden på konstskolan slut för de tre tredjeårseleverna.
- Vi har en hel del som inte fick plats här. Det blir kanske någon fler utställning, säger Elsa Hägglund.