Ett vanligt arbetspass vid mottagningen på Återbruket, Risslan, och strömmen av kunder är strid. Ja, de kallas så även om ingen kundrelation finns. De skänker ju bort sitt, som kan bli någon annans.
En man kommer in med en knappt använd borrmaskin av ett kvalitetsmärke. Good Shit, kort sagt.
– Försökte sälja den på en digital marknadsplats för 100 kronor, men ingen var intresserad. Jo, några hörde av sig och ville pruta …
Jag tar emot borrmaskinen, lägger den på hyllan för vidarebefordran till en kollega som prismärker maskinen. En tid senare finns den i butiken att köpa. Har också borrmaskiner blivit en slit-och-släng-vara? En gång i tiden var den mer eller mindre ett livsköp. Men nu tycks den – liksom mycket annat – ha fått en betydligt kortare användningsstid. Liksom mobiler, vitvaror och mycket annat, som är tänkta att hålla en tid så att nyköp frekvent behöver göras.
Återbruk är nästan att likna vid konvalescens. Sjukdomens uppkomst är vårt oändliga behov av konsumtion. Chans till rehabilitering kan ske genom att ett utvecklat återbruk kombineras med minskad konsumtion. Dit är vägen lång.
Jag är ändå glad över att leva i ett land där det görs ansträngningar för återbruk och att skapa en cirkulär ekonomi. Men eftersom vi svenskar gärna korar oss som bäst i klassen är det på sin plats att klargöra: Det som hittills görs räcker inte. Men räkna med att det kommer utvecklas mer effektiva maskiner och metoder så att resultaten blir bättre. Den viktigaste ”maskinen” är dock vi själva; hur motiverade vi är.
Det är svårt att mäta mängden sopor. Waste Global Index 2019 ger oss dock vissa mått. Av 38 granskade länder genererar USA mest per invånare, 811 kilo per år. Det är inte svårt att se det ohållbara i hur vi lever. På område efter område är det som om vi alla äter chips. Hur många av oss är nöjda med två chipsblad? Vi vill ha mera – och vips – mera sopor.
När jag ser utöver rampen märker jag hur stressade ”kunderna” är. Bråttom, bråttom, snabbt ska det gå. Tänk om vi inför storhelger handlade i samma takt, då skulle det saknas ett och annat på middagsbordet. Med ett ökat återbruk kan vi vinna tillbaka tiden. Att inte låta konsumtionen få bestämma över tiden – och oss. Plus att utflykten till ”åvecen” kan kombineras med något annat.
Kanske göra som i Berthoud (12 500 invånare), Colorado, USA. På Earth Day den 22 april i år bjöd det lokala bryggeriet på öl i utbyte mot inlämnat skräp. Ett lovvärt initiativ, även om det vore bättre med annat än alkohol på en bilburen ramp.
Det vore inte skräp, säg.