Assar Wallenius är inte den ende okände konstnären som nu får möta en större publik för första gången, men först efter sin död. Sex andra norrbottniska konstnärer ställs också ut som representanter för det som kallas "folkkonst".
Riktigt vad det är har curatorn Mats Wikström svårt att definiera.
- Det är något folkligt över konsten, kärleksfullhet och mänsklighet är själva essensen och inte absolut snitsighet. Här finns ingen ironi och det är så otroligt skönt. De ser inte åt andra håll, inte på andras konst. De skapar från hjärtat och det strålar av mänsklig värme. Folkkonst är för mig det högsta som finns.
Havremagasinets projektledare Ricky Sandberg ger denna definition:
- Folkkonstens utövare har inte som mål att få ställa ut, bli berömda och tjäna pengar.
Och folkkonst är något nytt för Havremagasinet.
- Vår inriktning är att vi ska vara lokala och internationella. Nu klyfter vi fram det lokala och regionala och visar konst som inte visas i traditionella konsthallar, säger Ricky Sandberg.
Mats Wikström beskriver hur han samlat folkkonst alltsedan 90-talet.
- Jag har inte erkänt att jag samlar, men det har varit helt omöjligt att inte köpa. Jag kan inte låta bli och det är väl så samlandet går till.
Det är delvis sin egen samling Mats Wikströms hämtat ur, lånat in men också lagt till av andra konstnärer. Det känns som något helt nytt att vandra runt i den ännu inte helt färdiga utställningen. Verken liksom ropar, se oss för ni har aldrig sett oss förut.
Och samtidigt: Det borde vi ha fått göra för länge sedan, medan skaparen av verken levde, för det gör inte alla. Så är det med Assar Wallenius, vars efterlämnade samling av målningar hamnade hos återvinningsmarknaden på Kronan.
Assar kom från Hapakylä, utanför Övertorneå. Som för så många andra gick flyttlasset söderut i unga år.
- Men han blev sjuk, drabbades av schizofreni och flyttade tillbaka hem till Tornedalen. Sedan kom han till Luleå där han levde resten av livet, säger Mats Wikström.
Assar Wallenius målade nytt varje gång. Ingen tavla liknar den andra. De enda gemensamma nämnaren är färgen på några dukar, men annars målar han helt olika från gång till gång. Alltid gåtfullt, ibland överraskande motiv. Som de två människokropparna med var sin cancersvulst i buken. En man och en kvinna, men utan huvud.
Han är bara en av överraskningarna. En annan är Kjell Sandberg, Mats Wikströms granne i Gammelstad.
- Han kom en dag över och visade hur han målat Melitta-filter, hur många som helst och med olika symboler på. Jag gav honom lite dukar och sedan kom han tillbaka med målningar. Där fanns samma symboler.
Och nu finns de där, utställda, de många melittafiltren och målningarna. Det gäller också Julia Nylunds träfigur som Mats Wikström upptäckte i restaurangen på Vippabacken och köpte, liksom Birgit Engströms broderier av Enboms-affären, Clifton Fexmos bilder och texter från Jierijärvi, Gunnar Hanssons Zlatan i fullskala snidad i trä och Arvidsjaurbon Gideon Granbergs träsniderier.
Men där finns också det namnlösa, det som saknar upphovsman, ett antal dockor som föreställer verkliga kvinnor.
- De är handgjorda och jag fann dem i en second hand-butik i Haparanda. Jag fick veta att de kom från ett dockprojekt på 1990-talet, skapade av arbetslösa som gjorde arbetspraktik. Kanske är det självporträtt, säger Mats Wikström.
På lördag är det vernissage och då deltar också Carl Johan de Geer, också en samlare av folkkonst. Flera av hans filmer ingår i utställningen.
Det här är en konstutställning som slår det mesta som visas i Norrbotten just nu. Den som vill bli överraskad bör styra kosan till Boden och Havremagasinet. Ett utomordentligt initiativ av curatorn Mats Wikström att lyfta fram den gömda folkkonsten.