Det är en tioårig performance om textilindustrin, om den förändrade produktionsprocessen under 1900-talet.
– Det handlar om utflaggningen av textilindustrin, om dagens textilarbetare och om deras liv, om det är värdigt. I västvärlden har försäljningen av kläder ökat med 60 procent efter utflaggningen, säger Karin Aurora Lindell.
– Textilindustrin är lika blodig som vapenindustrin.
I Konsthallen hart hon ställt upp två symaskiner. Intill dem finns tygbuntar som hon river remsor ur. Remsorna plisseras för hand och sys. Till den plisserade tygremsan fogas också en metalltråd för att göra remsan formbar.
Allt samlas sedan i den stora, växande bollen som hänger under taket.
– Jag håller på i tre veckor vid varje tillfälle och fyra timmar om dagen. Jag syr, pratar med publiken och låtar publiken hjälpa till och sy på den andra symaskinen, säger hon.
Publiken är ibland lite frågande till hennes pågående tioåriga konstverk.
– De fråga ibland om det här är konst. Sedan brukar de uppmärksamma den gamla strykbrädan.
Från Karin Aurora Lindells performance om textilindustrin är de verkliga stegen få men ämnessteget stort till närmaste utställningsgrannen Anders Sunnas collage och målningar. Sunna gör konst av den 40-åriga konflikt hans samefamilj har varit i mot svenska myndigheter, om familjens rätt att vara samer och att få bedriva renskötsel.
På hans bilder får landshövdingen representera makten. Han har avbildat en man i brun rock, med koppel, armbindel. På skrivbordet har han ett stort hål där han slänger det han inte gillar. Mannen i brunt bär landshövding Ragnar Lassinanttis drag.
– Det är inte bara Lassinantti, figuren representerar alla landshövdingar sedan 1972. De har alla varit lika, säger Anders Sunna.
Det är politisk konst Anders Sunna skapar utifrån sitt sameperspektiv.
– I Sverige får man tycka mera illa om urbefollkningen än om invandrare. Jag har en kompis från Bosnien och han säger att dom som invandrare har det bättre än vi samer.
Anders Sunna beskriver hur han i konsten utgår från sin egen uppväxt, att han ger uttryck för sin personliga syn på samhället.
– Sverige hade ett rasbiologiskt institut under många år. Det lades ner först 1958 och det var långt efter andra världskrigets slut.