Byns mack blev roman

Stina Aronson skrev novellsamlingen "Sanningslandet". Nu hamnar också grannbyn Lansjärv i litteraturen i Solveig Nordmarks "Sista utposten", en 463-sidig skildring av livet i och kring en bensinmack i en avfolkningsby.

Solveig Nordmark föddes och växte upp i Lansjärv, där hon fortfarande bor och arbetat i tio år på byns mack, det sista som återstår av den en gång sprudlande byn. Om det har hon skrivit en roman med macken som nav.

Solveig Nordmark föddes och växte upp i Lansjärv, där hon fortfarande bor och arbetat i tio år på byns mack, det sista som återstår av den en gång sprudlande byn. Om det har hon skrivit en roman med macken som nav.

Foto: Jan Bergsten

Kultur2013-03-24 12:17

Sanningslandet var Aronsons sista bok. Sista utposten är 36-åriga Solveig Nordmarks författardebut. I sex år har hon skrivit och skrivit om.

- Det är lite av en skröna, jag har blandat verklighet och fantasi. Kanske en satir, säger hon.

Men att den utspelar sig i Lansjärv och att skrönans nav är byns bensinmack råder det ingen tvekan om, även om byn i boken har namnet "Björksjön".

- Det är egentligen en ren översättning. Lans lär betyda tunn björk och järv är ju sjö på finska.

Solveig Nordmark är född i Lansjärv och har växt upp i byn. Föräldrarna bodde på övervåningen i huset som rymde byns postkontor. I hennes barndoms 1970- och 1980-tal var byn något helt annat än den nu är. Affärerna, skolan, postkontoret, tandkliniken, brandkåren och andra institutioner som fanns har lagts ner. Kyrkan står kvar men prästgården har inte längre någon präst. Det enda som expanderar i Lansjärv är kyrkogården.

Men där finns det sista, det som fick Solveig Nordmark att skriva boken, bensinmacken vid Europaväg 10 i utkanten av byn. Där har hon själv haft sin arbetsplats innan den stängdes i november förra året.

Så här beskriver hon mackens betydelse i bokens prolog:

"De boende i Björksjön gick dock inte till Utposten bara för att handla, utan lika mycket för att få en fläkt av det pågående livet. För att få se människor på väg. Här fanns, till skillnad från inne i byn, jäkt och spänning. Här hördes slammer och dån, sus och pling. Telefoner som ringde och fötter som sprang. Här luktade det nybakade bullar, kaffe, stekt fläsk och bensin."

Och lite senare i samma prolog:

"Utposten var bybornas egendom, deras livlina och deras stolthet. Byn i sig själv var för längesedan glömd och dold av skogens kamouflage, men Utposten vågade fortfarande stirra omvärlden i ögonen."

- Jag jobbade i tio år på macken, som förutom automattank hade en restaurang och en minilivsbutik. Jag vill visa hur viktig en mack blir när allt annat är på nedgång och utdöende.

Det är till denna döende by som Solveig Nordmark låter Mustafa träda in på scenen, mannen från ökenlandet som tar över byns mack.

I boken har macken en gång byggts av ett kooperativ i byn, därför anser byborna att den är deras tillhörighet.

- Bybornas ambition var inte att tjäna pengar på macken, den skulle bara gå runt. Mustafa vill tjäna storkovan och då blir det konflikter.

Det är inte bara macken och Mustafa, där finns också byn och dess karaktärer.

- Det är inga verkliga personer i boken. Visserligen har jag samlat karaktärsdrag här i byn, men jag har skapat nya karaktärer. Det är ingen nyckelroman.

Vägen till Solveig Nordmarks författande har gått via journaliststudier vid folkhögskolan i Kalix och i Värmland, men någon journalistbana blev det inte.

- Jag fick veta att jag borde bli författare i stället. Jag är lite utsvävande och passar nog inte som nyhetsreporter. Sedan fick jag hemlängtan och jobb här på macken. Ska man skriva om något så ska man skriva om det man känner till, så jag började skriva om macken.

När boken var klar skickade hon den till flera förlag, men fick bara refuseringsbrev.

- De ger ju bara ut kokböcker och kändisars biografier. Det är ingen idé att skicka till förlagen, så jag beslöt att ge ut på eget förlag.

Hon uppmuntrades av lärare på Kalix folkhögskola och lärare på universitetet i Luleå där hon gick kursen kreativt skrivande. Nu är boken på väg till tryckning och det första provexemplaret har kommit till lägenheten i Lansjärv i det hus där tandkliniken en gång låg.

Nu är hon spänd inför det offentliga mottagandet.

- Jag hoppas dom läser och skrattar. Här i Lansjärv kommer byborna att känna igen sig och karaktärerna kommer byborna att spekulera om. Alla som bor i småbyar känner säkert igen sig, kanske också storstadsbor.

Solveig Nordmark är mest orolig över hur läsarna kommer att uppfatta Mustafa, hur hon beskriver en invandrare.

- Jag har tänkt en del på att det kan vara lite känsligt, men jag driver ju lika mycket med svenskarna, med inskränkta bybor. Mustafa är ganska förvirrad, men han är inte ond. Han lever för dagen och för honom är livet en fest.

Och till sist, varför titeln Sista utposten?

- För länge sedan hette bolaget som startade macken vid E10:an för Utposten HB. Sedan är ju macken här i Lansjärv den sista utposten på väg in i landet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!