Cult of Luna vållar litteraturdebatt

1934 byggdes mentalsjukhuset i Umedalen, strax väster om Umeå. Det var ett av Sveriges största inrättningar för mentalvård och hyste ett tusental patienter. Här förekom isbad, elchocker, sömnkurer och lobotomi - allt detta som gjort psykvården ökänd.
1986 stängdes verksamheten ner och lokalerna omvandlades till annat. Bland annat replokaler.
Cult of Luna var ett av de band som höll till i Umedalen tills för några år sedan, och huset kom att bli en stor inspirationskälla för deras senaste album och den nyutkomna ljudboken Eviga riket.
Både albumet och ljudboken baseras på en dagbok som gitarristen Johannes Persson hittade i ett skrymsle. Den innehöll enligt bandets uppgifter anteckningar av en Holger Nilsson som ska ha hamnat på mentalsjukhuset efter att ha slagit ihjäl sin hustru i Yttre Åkulla.
Albumet Eternal Kingdom baserades på Nilssons dagboksanteckningar om "det eviga riket". "Texterna var fragmentariska och bitvis obegripliga. Men vi kunde inte låta bli att dras in i hans mörka värld, en värld som uppenbarligen tedde sig högst verklig för honom" skiver Cult of Luna i sitt pressmeddelande.

Ett par år efter albumet växte tankarna hos luleåfödde bandmedlemmen Anders Teglund fram, om att göra en ljudbok som nu ges ut på eget förlag. På Eviga riket läser Sara Arnia Teglunds texter och Cult of Lunas musik vävs in i berättelsen.
- Det är en mörk historia, men vi lockas av det mörka och episka - det är därför jag brukar säga att vi spelar en slags "ångestmetal". Eviga riket handlar om Holgers tillvaro och hur världen runtom honom blir overklig, men ter sig naturlig för honom. Det blir på något sätt som att han går från att inte tro på troll till att bli ett själv, säger Teglund.
- Historien är också väldigt "västerbottnisk". Jag har läst mycket västerbottnisk litteratur och den tilltalar mig. Karaktärerna framskrivs som extremt pietistiska - det finns nästan en humoristisk touch på hur liten en människa kan vara och det har blivit en konvention i västerbottenslitteraturen. Sedan tycker jag att västerbottenslitteratur och hardcore passar ganska bra ihop, de är ideologiskt nära varandra.
Att det skulle bli en ljudbok kändes helt naturligt, menar Teglund.
- Jag har alltid tyckt att ljud är ett naturligt sätt att berätta på, och jag har jobbat en del med radioteater. Därför var det helt självklart att det jag skrev skulle läsas in och kopplas samman med musiken.

De senaste veckorna har bandets nya ljudbok debatterats flitigt i Västerbotten.
Bland annat påstår frilansjournalisten Erik Jonsson att någon Holger Nilsson i Yttre Åkulla aldrig har funnits. Och den nämnda dagboken säger sig bandet inte ha kvar.
- Johannes inspirerades av dagboken när han skrev sina texter till skivan och jag har i min tur inspirerats av skivans synopsis för den text jag skrivit till boken. Jag har inte ens gjort någon research - och det valde jag att göra med flit, som metod. Men vi har hela tiden varit noga med att påpeka att vår ljudbok inte är Holger Nilssons berättelse, utan ren fiktion.
Men tummar man inte på sanningsbegreppet om man inte kan bevisa att något man säger är sant verkligen är det?
- Jo, kanske. Men i det här fallet tror jag att Erik Jonsson försöker slå an någon slags Anna Odell-sträng och diskutera vad man får och inte får göra i sanningens namn.
Spelar det någon roll om dagboken är verklig eller inte, för historiens skull?
- Nej, det gör det ju egentligen inte. Jag tycker nog att sådant inte spelar någon roll. I går såg jag Lasermannen på film och där är allt så osannolikt. Hur kan han ens ha funnits och hur kunde alla dessa bitar falla på plats så att man kunde ta honom? Hade det inte varit så att det hade varit dokumentärt hade man tänkt att det var något som inte kunde hända.
- Men det märkliga är att den här diskussionen om sanningshalt aldrig kom för två år sedan, när vi släppte skivan. Det blir plötsligt viktigare att prata allvar om autenticitet när det är i bokform, säger Teglund.