Jag visste inte vem bildmakaren Torsten Billman var innan jag öppnade den tunga boken från ABF Norra Halland. Är han lika tung i konstvärlden som den 464 sidor tjocka boken i det stora formatet? Nationalencyklopedin ägnar denne bildmakare sex rader och beskriver hur han hämtade motiven ofta från kroppsarbetarnas värld, att han blev känd för träsnitten till Dostojevskijs Brott och straff och att han utfört freskerna i Nya sjömanshemmet i Göteborg och i Folkets hus i Gävle. Mera står det inte.
Sex rader om en bildmakare som nu tillägnas en hyllning som har få motsvarigheter och vars förverkligande krävt insatser förutom av ABF också av Halland konstmuseum, region Halland, Kungsbacka kommun, Längmanska kulturfonden och Stockholms arbetareinstitut.
Att ABF ägnar Billman sin hyllning överraskar inte, för det handlar om en arbetare, en sjöman, som blev konstnär men som aldrig släppte kontakten med sitt förflutna.
"Billman väjde aldrig för att gestalta det svåra och mindre smickrande", skriver bokredaktören Dan Lennervald i förordet.
Den som sedan börjar bläddra i det stora verket finner en bildmakare som likt en reportagefotograf återger vardagslivets glädjeämnen och sorger, men med sitt personliga temperament. Det är bilder av det hårda arbetet, krigsårens eftergiftspolitik, mänskliga tragedier, men också det vackra i barn, stadsmiljöer och natur.
Men det som fastnar i minnet av bilderna är de som handlar om det hårda kroppsarbetet, det han själv blev en del av under ungdomsåren som eldare på handelsfartyg. Det är just träsnitten från det sotsvarta arbetet i fartygens pannrum som känns mest övertygande. Det är svart och vitt, ingen plats för färg. Men så stiger kollämparen upp ur sotet och går på hamnkafé i Calais. Då finns det plats för akvarellens färger utöver det svarta tuschet.
Det är bara att konstatera att Torsten Billman var en mångsidig bildmakare som verkade både i stort och smått. Till det stora hör freskerna som visar arbetsliv och målade för arbetarrörelsens hus. Där finns också det lilla, i det bokstavliga frimärksformatet, när Billman fick uppdraget att rita frimärket till Svenska sjöräddningssällskapets 50-årsjubileum 1957.
Däremellan bokillustrationer och tidningsillustrationer och läsaren av boken stannar upp i återgivningen av fackförbundstidningen Sjömannen och hans omslagsillustrationer. Vilka underbara bilder från sjömansliv. När får vi tillbaka konsten i de fackliga organen eller är det så att ingen tecknar och målar dagens arbetsliv?
Det är inte bara fint återgivna verk i boken. Det är också 18 personer som skrivit var sitt kapitel kring Torsten Billman. Det är många kunniga skribenter, en av dem är arbetardiktaren Ove Allansson:
"Personligen håller jag Torsten Billman som den störste av svenska grafiker och den främsta av de konstnärer som har levandegjort kroppsarbetande människor."
Det är helt rätt av ABF Norra Halland att lyfta fram denne numera okände bildmakare och att göra det med en bok som visar hela Torsten Billmans bredd.