Eva Källmans blå period

Verken som hänger på Galleri Lindberg i Luleå är fyllda av kontraster. Här och där finns kulörta färgfält som står mot tunna konturer, skira partier som målats med uttunnad akryl och strukturerade, tjocka fält av oljefärg som applicerats generöst med palettkniv.
Men så tycker konstnären Eva Källman också om när saker inte är statiska. Titlarna till exempel, kan förändras med tiden.
- De spelar egentligen inte så stor roll för mig - målningarna skulle kunna heta många olika saker så till slut bestämmer jag mig bara för något. Men till nästa utställning kan samma verk ha fått ett annat namn, säger Källman och skrattar.

Hon är uppvuxen i Luleå, och det var också hit hon återvände efter den första konstutbildningen i Skåne.
- Då började jag på konstutbildningen i Sunderbyn. Inte så mycket för att jag tyckte att jag behövde mer utbildning, utan det fanns ekonomiska motiv. Jag fick ju studielån och det innebar att jag kunde ägna två år enbart åt att måla, säger hon och skrattar.
Numera är hon bosatt i Stockholm, och det innebär att hon måste ha ett jobb vid sidan om måleriet för att försörja sig.
- Fast det är egentligen inte så dumt att ha ett "brödfödejobb". Där får jag jobba mycket med människor och det både berikar och ger inspiration, berättar Källman.
Utställningarna ger visserligen en inkomst, men den kommer klumpvis med fler månader emellan. Och den inkomsten är både positiv och negativ, erkänner Källman.
- Ja, det är ju väldigt roligt att människor vill ha mina målningar hemma och jag behöver ju verkligen pengarna. Men samtidigt är det jättejobbigt att skiljas från dem - speciellt de senaste verken som jag inte riktigt hunnit frigöra mig ifrån, säger Källman.

För målningarna blir verkligen en del av henne, berättar hon.
- De kommer ju inifrån mig själv och därför kan jag egentligen inte förklara så mycket om varje tavla. De blir lite som de blir. De enda jag vet är att jag tycker väldigt mycket om dem när de är färdiga.
Just nu är hon inne i en "blå period".
- Jag vet inte varför, jag bara älskar blått just nu, helt enkelt. Sedan har målningarna blivit lite luftigare på sistone - nästan lite som teckningar. Jag tycker om att teckna i blyerts och kol också, och hålla på med torrnål och grafik.

Eva Källman arbetar parallellt med flera målningar samtidigt - vissa kan bli färdiga bara på någon dag medan andra tar flera månader innan de känns klara.
- Det jobbigaste är nog när duken är helt vit och man inte vet hur man ska börja. Men kommer jag väl igång så kommer både färg och inspiration. Ibland kör jag fast och då brukar jag helt sonika vända duken upp och ner och fortsätta därifrån, säger hon.
Målningarna kommer till i ateljén som hon hyr i Stockholm - en riktig dröm för konstnärer, berättar hon.
- Den är jättestor vilket passar mig som trivs med att måla stora verk och sedan har den utsikt över vattnet. Den är inte speciellt dyr heller. Enda nackdelen är väl att jag får åka pendeltåg i en timme för att komma dit, säger Källman och skrattar.