Man blir plötsligt glad efter att ha betvingat Konstgillets galleris smala spiraltrappa, glad av det första intrycket av Anders Lindmarks oljemålningar. De andas optimism i färger och motiv.
- Jag leker med former, säger han och förklarar hur han för 15 år sedan fick en målarlåda i present och att det var så det började.
- Jag blev som besatt av måleriet. Det var som när jag tidigare höll på med musiken. Men som målare är jag helt autodidakt, det är en ren hobby.
Anders Lindmark är 57 år och yrkesverksam som sjukgymnast. Utställningen i Enter galleria blev till av en slump.
- Det var egentligen en annan utställare men som fick förhinder. Så jag fick hoppa in med kort varsel.
De 31 verk som ingår i utställningen är en uppvisning i former. Där finns drag av surrealism och han säger sig ha påverkats av Salvador Dali. Lindmark har en förkärlek för möbler och på flera av målningarna förekommer bord, stolar och andra möbler med ben som inte står stadigt. De krumbuktar sig och ger liv åt de människobefriade interiörerna.
Det är bilder befriade från människor, nästan helt. Ett undantag är Hon har jättelånga ben där han leker med långa extremiteter, avslutade med fot, men utan huvud. Det är en komposition som är fantasieggande.
Den uttrycksfullaste målningen har titeln 220 km/tim.
- Har du kört motorcykel någon gång? Det är så här det känns när hastigheten är 220, jag har provat när jag var ung och ägde en motorcykel, säger han om målningen som i färg och form står i särklass. Vi ser asfaltvägens mittlinje och vi ser sidolinjerna, ljus i tunnelns avlägsna öppning och sedan sprakande färger som ropar ut den rasande hastigheten. Det är en läcker, annorlunda bild.
Det är väl just det som utmärker Anders Lindmarks måleri, att han gör det oväntade, inte upprepar motiven, även om de spagettiliknande stolsbenen ibland återkommer och kanske någon gång för mycket.
Själv uttrycker Anders Lindmark inga avancerade ambitioner när det gäller måleriet.
- Det är trevligt om jag kan ge folk ett leende, säger han blygsamt.