TEATER
Mustapartas skärgård
Manus och regi: Pia Suonvieri och Hannu Alatalo
Medverkande: Jani Grafte, Niilo Koivisto, kari-Pekka Raapana, Pasi Heikkilä, Miikka Leinonen, Bernhard Lindqvist, Jan Damberg, jan Enbusske, Roland Björkén, Anna-Lena pessa, m fl.
Scenografi: Eeva Liramo
Kostym: Marju Matsin
Oravaisensaari, Finland
Onsdagen den 10 augusti
Första akten spelades naturligtvis i Isak Mustapartas hemby, på ön Oravaisensaari i Torne älv, i höjd med finska Vojakkala, en knapp mil norr om Torneå. Regntunga skyar hängde över scenen, en nyslagen äng ljudsatt av bruset från älven och nordanvindens sus i granskogen.
Publiken hade samlats utanför bygården på fastlandet och gick sedan i samlat tropp över en bro, som fått ny plankbeläggning och tog plats på en sluttning, som fick bli läktare. Framför dem på ängen fanns hela skådespelarskaran, 16 bönder och 14 borgare. Bönderna i svettigt arbete med att bärga höskörden medan borgarna är på utflykt och smörjer kråset.
I denna första akten ska verket presenteras medan själva dramat tar vid i kommande akter. Det handlar om Torneå och Haparanda på 1780-talet, alltså när Sverige och Finland ännu var ett, ungefär som Haparanda och Torneå nu förklarat sig vara.
På 1780-talet härjade svälten bland bönderna medan borgarna i Torneå styrde handeln och levde gott. Tornedalsbönderna producerade skinn, spannmål och tjära som borgarna köpte billigt och sålde dyrt. Så det fanns ett frö till en resning mot orättvisan och den vittbereste Isak Mustaparta blir ledaren som tar initiativet till ett skeppsbygge för att också bönderna ska kunna sälja sina varor i Stockholm utan fördyrande borgarmellanhand. Det leder till konflikter med handelsmännen, uppbackade av länsmän, präster, militär, rättsväsende och landshövding.
1989 skrev Olof Hederyd romanen Isak Mustaparta - bottenvikspiraten som nu förvandlats till ett folkligt spel, en blandning av 1700-talsklasskamp och en kärlekshistoria mellan bondepiraten och en borgardotter.
Scenografen Eeva Iiramo har byggt scenen på Mustapartas egen fosterjord, rest några hässjor och ordnat en höskulle. Det är bedårande vackert när skådespelarna i 1700-talskostymer intar scenen.
Behållningen av denna första halvtimmesakt är visuell. Det som sägs på scenen är lite svårare att ta till sig. Att nå fram med rösten från en inomhusscen kan vara svårt för amatörskådespelare, på en stor äng och med långt avstånd till publiken är det än svårare. Publikens medelålder är ganska hög och det hjälper inte att skruva på hörapparaterna. Berättarna som står närmare publiken når dock fram och kan berätta om verket och personerna.
Berättandet är inte heller helt enkelt. Visserligen skriver Haparanda och Torneå nu ihop sina kommunnamn, men här gäller tre språk och så även i detta drama. Det blir till att översätta meänkieli, finska och svenska så den enspråkiga delen av publiken hänger med. Det klarar ensemblen bra.
Efter denna den första akten drar teatersällskapet vidare till föreställningar på Helläläudden i Finland, därefter Röyttä i Finland och så Seskarö och slutligen Nikkala på söndag. Inledningen i Oravaisensaari väcker förväntningar, men frågan är om publiken hänger med hela vägen, genom hela historien om bottenvikspiraten Isak Mustaparta.
Men sexaktaren Mustapartas skärgård är inte bara ett teaterstycke. Denne "Isak Svartskägg" ska enligt programmet utveckla de lokala näringarna och bli ett kulturturistiskt varumärke för det sammanskrivna "HaparandaTornio". Det ska bli hantverks- och matprodukter samt en klädkollektion. Så det handlar inte bara om att skapa scenisk dramatik. Dagens borgare och handelsmän i Torneå och Haparanda ska nu få hjälp av 1700-talets bondepirat att köpa billigt och sälja dyrt.