Om sanningen ska fram så gick inte spåret rakt in från graffitin till glashyttan i Smålands glasrike.
- Jag började med glaskonsten 2005. Dessförinnan var jag yrkesmusiker i åtta år och spelade med utflyttade lulebon Christopher Åström. Och innan musikertiden höll jag på med målning och affischkonst.
Men ännu i längre tillbaka i Peter Hermanssons 35-åriga historia finns graffitin, det som han började med som 13-åring och vars bildspråk lever kvar när han sätter färg på glaset.
- Det gäller att ta tillvara ungdomarnas graffitimålning och inte blockera. Sätt gärna upp fria väggar att måla på även om också jag tyckte det var roligast att måla där det inte var tillåtet.
Graffitin finns fortfarande med bland glaskonsten i konsthallen.
- The new old school kallar jag det. Jag har målat med sprayburk som jag gjorde som 13-åring, säger Peter Hermansson om ett par stora målningar i rummet som annars domineras av glas.
- Den explosiva energin i graffitin försöker jag överföra i glaskonsten, men nu kan jag göra det utan att ha bråttom inför risken att upptäckas.
Peter Hermanssons glaskonst är just konst och inte bruksglas. Det är glas som i många fall inte går att se igenom.
- Folk tycker att det är fint men undrar vad de kan använda glasföremålen till, men de ska ju inte användas till något även om alla har en öppning upptill, som en vas.
Peter Hermansson har gått tillbaka till gammal glasblåsarteknik med hjälp av gamla mästare i det småländska glasriket. Han berättar om graaltekniken och om arieltekniken, båda svåra före en amatör att begripa.
- Det är en 100-årig gammal svensk teknik som jag använder för att lägga på färgskikt. Arieltekniken använder jag för dekorationer, till exempel lägga in luftfigurer i glaset.
Men det är inte glasblåsartekniker som lärs in på en kurs.
- Jag är egenmtligen en nybörjare och anlitar gamla mästare som behärskar tekniken. Det tar tio-femton år för en glasblåsare att lära sig graal så det är inget jag klarar. Min uppgift är att utforma och sätta färg på glaset.
Peter Hermansson tillför berättelser i glaset.
- Livet är egentligen en promenad mot stupet och vi bygger upp illusioner för att klara den vandringen.
Dessa livsvandringsglas uttrycker olika i färg och figurer och man kan sluta sig till vilka glas som återger illusionerna respektive när vandraren närmar sig stupet.
Resultatet från den förre lyckselebons arbete tillsammans med de gamla glasblåsarmästarna ser enastående ut.
- Jag tror att jag har hittat en nisch som jag är ganska ensam om, säger den förre graffitimålaren.