KONST
Peter Townsend
Mr Sixties
Fotografi
Konsthallen, Luleå
Pågår till den 18 januari
Vi följer kronologin. Swinging London var 1960-talets blomstrande mode- och kulturliv och om denna tid handlar Philip Townsends fotografier vars utställning har titeln Mr Sixties.
Hans spelgalna mor fick in honom i fotografins värld genom kontakter med de rätta tidningarna. Så blev han den som tog de första bilderna av den nya popgruppen Rolling Stones.
Sedan fortsatte det i kändisvärlden. Utställningen har bilder på Beatles, Twiggy, Marlon Brando, Elisabeth Taylor och allt det andra som hörde 1960-talet till. Där finns också bilder på politiker, däribland den unika bilden på Winston Churchill och Aristoteles Onassis i en hotellentré.
- Den togs i en tid när Storbritannien inte klarade att en vit statsman umgicks med en icke-vit, säger Lars Bolin, gallerist från Östersund som hänger Townsends bilder.
Churchill ser skröplig ut på bilden för den var tagen ett år innan han gick bort. Till vänster om den gamle statsmannen finns den MI6-agent som mot betalning ordnade möjligheten för Townsend att ta den bild som blev klassisk. 300 pund lär MI6-agentens pris ha varit.
Utställningens styrka ligger i bilderna på Rolling Stones. Ni har aldrig sett dem så prydliga, i diskreta, fina kavajer innan de bestämde sig för en ruffigare stil som skulle stå i kontrast till svärmorsdrömmarna i The Beatles.
KONST
Proggbilder
Måleri, fotografi och andra bilder
Konsthallen, Luleå
Pågår till den 18 januari
Den som först vandrat genom Townsends svartvita bilder av swinging London kommer till något kanske mera hemtrevligt. Det är bilderna av Luleå under 1970-talets progressiva tid inom musik, konst och politik. Proggen i Luleå var så mycket mera än bara Anton Svedbergs swängjäng, som är den kvardröjande bilden av denna ungdomskultur.
Nu får vi se att proggen omfattade så mycket mera. Där finns också fotografierna, skivomslagen, konsten. Proggepoken i Luleå omfattade så mycket och så många. Där finns bilderna på det jättelika demonstrationståget som 7 april-rörelsen organiserade. Så stora demonstrationståg har Luleå inte senare sett.
Och där finns Bertil Sundstedts målning av kon som blickar ut över fjällvärlden.
– Först målade Sundstedt sedan såg Hasse Alatalo och Mikael Segerström bilden och gjorde låten Ko över Sarek. Så året efter fick Sundstedts målning också bli skivomslag, säger Svenolof Halvares, Konsthallens chef.
Anders Alm är en av dem som tagit fram fotografier från proggtiden. Han har fyllt en väggyta med svartvita bilder från arrangemang och människor. Där finns näbbskofolket, eller näbbskovänstern som de också kallades.
– Jag har kvar ett par. Tänk om man skulle ta fram dem igen. Men se så många som har dött av dem jag då fotograferade, säger Anders Alm.
En av dem är Lena Larsson, ”Stor-Lena”. Hon var en medlem av kvinnosånggruppen Hävrika, men också en duktig målare. Här finns hennes fina bild av musikgruppen och på målningen finns hon själv med.
Bland målningarna märks också Jan-Anders ”Jatte” Erikssons märkliga komposition Fascistisk flygel och arbetarmotiven av Birger Jonasson och Rune Wanler. De står sig gott 30 år senare, likt vin har de förädlats av lagringen.
Men allt har en ände, även en progressiv period med mycket ”vi” och sällan ”jag”.
– 1984/85 var proggperioden förbi, då tog allt slut, säger Svenolof Halvarez.
KONST
Tone Kristin Bjordam
Video och glasmåleri
Pågår till 18 januari
Finns det då någon anledning för den som är 50 minus att gå till Konsthallen denna mörka månad? Jo, för Tone Kristin Bjordams skull. Hon är från Telemark i Norge och får i Konsthallen platsen emellan swinging London och progg-Luleå.
Bjordam står för den icke föreställande samtidskonsten med sin videoinstallation och glasmålningar. Dessutom är hon bara 36 år.
Sitt ner tolv minuter och låt färgerna i hennes video föra sitt eget liv på vita duken, öppna fantasins spjäll och gör dina egna tolkningar av det som växer fram och tonar bort.
– Jag filmar färg, bläck och olika vätskor i olika temperaturer. Det blir ett slags måleri, säger hon.
Och så till glasmålningarna som hänger i taket, tavlor som inte kan hänga på väggen utan kräver ljus från båda hållen för att komma till sin rätt. Där växer mossan fram, eller kanske skogen sedd högt uppifrån. Lavan ur vulkanen går inte att ta miste på, men se så olik samma målning ser ut från andra hållet.