Redan titeln får läsaren att dra på munnen. Onyttingen, ja det finns inte i ordboken ännu men Staffan Westerberg har uppfunnit ett uttryck för den som inte ägnar sig åt det som brukar kallas hederligt arbete, i stället skapar det som kräver fantasi.
Det är en saga för vuxna han skrivit och som stundtals är rena poesin att läsa. Det handlar om Staffan Westerbergs alter ego, den åldrade Gunnar Renlund, hur han rymmer från hemmet för gamla svamlingar i jakten på Vitrenen, som är något av ett livsmål.
Jakten på Vitrenen blir en äventyrlig drömresa genom Norrbotten. Det bjuds på besök hos cirkus Benares Schrammel på Loet, Luleås forna plats för gästande cirkusar. Det bär av upp på Svartöberget, ner och in i LKAB:s disponentvilla. Visste ni förresten att LKAB egentligen betyder Leka Kan Alla Behöva.
Pappa Folke, LKAB-disponenten, håller tal vid en middag, säger: "Hel och ren ska mänskan va, för att ha det riktigt bra!", men då hoppar det ur Gunnar Renlunds ostyriga mun: "Hellre trasig och full med prat, än fin och ren som dina jäkla silverfat."
Och det är fler verkliga figurer, nu också levande, som passerar revy i sagan. När Gunnar Renlund flyger iväg från domkyrkans tak ropar kommunalrådet Petersen: "Leve tokstollarna! och onyttingarna! De som gör allting fel och till ingen nytta."
Renlund når målet och där står Sankte Per med nyckelknippan vid Lapporten och bakom den dörr han låser upp står Vitrenen. Det blir en ridtur på den till det som kallas Det eviga.
Efter denna saga känns det bra att det finns onyttingar som Staffan Westerberg och att Norrbotten kanske också behöver ett Leka Kan Alla Behöva-bolag. Vuxna behöver också sagor och helst så välberättade som Staffan Westerbergs och som barnen kan tjuvläsa.