Till sällskapets förste hedersmedlem utsågs, inte helt oväntat, Gunnar Kieri själv.
??Jag sa att det kan jag väl bli, under förutsättning att jag slipper betala medlemsavgift! säger Gunnar Kieri och skrattar gott när vi träffar honom hemma i Jämtön.
Han är stolt men också lite generad över att bli ställd i strålkastarljuset vid 82 års ålder. Tornedalsfödda Gunnar Kieri har skrivit 16 böcker under sin långa författarkarriär. Ändå är han relativt okänd.
- Jag är inte av den sorten som spelar apa för att bli uppmärksammad. Det är texterna som är det viktigaste.
Gunnar Kieri har fått beröm för sin litterära talang, sitt sätt att uttrycka sig. Men han skriver på ett språk som inte är hans modersmål. Vid sju års ålder pratade han fortfarande bara finska. Sedan började han skolan och där var det inte tillåtet att använda något annat språk än svenskan. I en av sina självbiografiska böcker, Av dig blir det ingenting, beskriver han en scen där huvudpersonen, sjuårige Lars, svär på finska under ett snöbollskrig på skolgården. Efter det blir han slagen gång på gång med ett björkris av fröken. Inte för att han kastat snöbollar. Inte för att han svurit. Utan för att han pratat finska.
Just att bli fråntagen sitt språk är ett ämne som Gunnar Kieri ofta återkommer till i sina böcker. Han skildrar också mycket av Tornedalens historia och de människorna som i århundraden skapat sig ett liv och en verklighet i det karga klimatet.
- Jag har undrat vad som gör tornedalingarna så fast i fotknölarna kvar i sin hembygd. Jag undrar om det beror på språket eller den österländska kulturen?
Berättelserna bygger på sanna historier och Gunnar Kieri är mycket noggrann i sin research inför nya böcker. Nästan alla platser som finns beskrivna i hans texter har han själv besökt, oavsett om det handlar om Nordnorge eller Landskrona.
Gunnar Kieri har varit på många resor. Samtidigt är han väldigt hemkär. Hjärtat kommer alltid att finnas i Tornedalen där han växte upp i byn Kuivakangas med utsikt mot Torne älv. Sedan 1980-talet bor han i Jämtön. Bakom huset rinner Jämtöälven, som var en av anledningarna till att han köpte villan. Det känns helt enkelt lite som hemma.
Det nybildade sällskapet Gunnar Kieris vänner kom till eftersom att "få har betytt så mycket för att göra Tornedalen och dess historia känd för en bredare allmänhet". Förhoppningen är att ytterligare kunna bidra till detta genom att hjälpa till att sprida hans verk.
- Själv har jag inga möjligheter att få större förlag att satsa på mina böcker. Men jag har avstått från att blanda mig i vad sällskapet gör. Jag låter dem planera, säger Gunnar Kieri.
På sällskapets allra första möte på Simu-Tollin-gården i Övertorneå läste huvudpersonen ett stycke ur vad som är tänkt ska bli hans femte bok i serien om Tornedalens historia. Inspirationen och skrivarglöden tycks inte sina, trots att hälsan ibland vacklar. För Gunnar Kieri är författarskapet en förpliktelse, snarare än ett intresse. Och så har det varit ända sedan den där dagen han som ung skrev en uppsats på pansartruppernas civila utbildning i Enköping och fick höra att han hade en gåva, att han borde bli författare.
- Då kände jag att något duger jag kanske till, säger Gunnar Kieri.