Palsas konst är inte salongsfähig. Han målade fyllor, slagsmål, sexuella handlingar, ångest och död. Det kanske var en frukt av uppväxten i Kittilä i det karga finska Lappland. Han blev tidigt faderlös och modern livnärde sig på att hyra ut rum till gästarbetare och vagabonder. Det blev en barndom i ett hem präglat av slagsmål och fylla.
I dagboken skrev han 1975 att hans konst ska förbli dyster och att han suger i sig "bedrövelsen i de här trakterna, i detta hem, i omgivningen, i sjukdomar, i döden. Aldrig kommer jag att tala om roliga saker, alltid kommer jag att påminna om det onda, det ångestfyllda ..."
Han förblev hembyn Kittilä trogen nästan hela sitt liv. Visserligen begav han sig till Helsingfors för konststudier, men där trivdes han inte. Han återvände till Kittilä och bosatte sig i en liten kall och mörk stuga som han kallade Getsemane eller Luftslottet.
Han sågs inte med blida ögon i hembyn, fick rykte om sig som en nersupen målare som satt hemma, masturberade och målade skrämmande motiv. Han kände sig jagad av en trångsynt omgivning även om det fanns de som också insåg hans konstnärliga begåvning. Laestadianska Kittilä gillade inte hans motivval, till exempel serien Djävulen och döden föreställande en präst, en naken hornförsedd kvinna, en kostymman med lie och en fjärde aktör och där spritflaskan gå runt där de ligger och krälar på golvet.
Kalle Palsas liv blev kort. Han föddes 1947 och han dog 1987. Efter hans död gick ryktet att han i fyllan och villan frusit ihjäl i en snödriva, ett annat att han hängt sig. Det senare mera begripligt eftersom många av hans självporträtt visade honom med ett rep om halsen och många andra målningar hade också hängningstema. Men sanningen var att han i ensamhet dog i lunginflammation, i sin egen säng.
Efter hans död reste en del församlingsbor kravet att hans stoft inte skulle få vila på kyrkogården i Kittilä. Där fanns bara plats för genier som målade vackra blommor och inte för en konstnär som målade blommor instoppade i röven.
Som konstnär beskrev han sig själv som en realist, men klassas i uppslagsverken som impressionist. Finska statens konstmuseum har 3 034 verk registrerade av Palsa och i Aines konstmuseum i Torneå hänger nu 33 av dessa. Det är kanske inte de mest utmanande verken, men ger ett smakprov på denne produktive och mångsidige konstnärs förmåga. Där finns framför allt porträtten och då Jari från 1971, där han lät den blå färgen i gouchetekniken dominera på ett effektfullt sätt. Men det är inte bara färgen som får betraktaren att stanna till, porträttet har en själ som når ut.
Bland de 33 verken finns också exempel på det våldsamma i Palsas motivval, knivhugget i Huumoria, en gouche från 1967, liksom det skabrösa i den egna utställningsaffischen i tusch från 1986. Från samma år är också ett 34:e verk i utställningen, ett fotografi av Martti Tyynelä som föreställer konstnären. Han står med knuten näve i porten till ett galleri. Året efter avled Kalle Palsa.
Det finns anledning att passera gränsen och ta del av denna för svenskar okända konstnärsgärning. Sedan finns det all anledning att besöka finska statens konstmuseums hemsida och se fler av hans verk, de omstridda. Det är denne alltför tidigt bortgångne finska dysterhetens skildrare värd.