Det fanns barn som inte fick inte leka med henne eftersom hon läste sexualupplysningsböcker. Men det störde inte Suzanne Osten som identifierar sig med D'Artagnan, den hetsigaste av Dumas musketörer.
Hon fyller 69 i sommar och har ägnat ett helt yrkesliv åt att utforska barndomen. Genom filmer, forskning och konst, men framförallt med sin egengrundande barn- och ungdomsteater Unga Klara som plattform och verkstad. Hennes egen barndom var periodvis svår, med en ensamstående mamma som kämpade mot psykisk sjukdom. Men periodvis var Gerd Osten en fungerande mamma och därtill barnboksrecensent som försåg sina två döttrar med mycket läsning.
– Jag fick rätt mycket sexualupplysningsböcker för barn, minns Suzanne Osten. "Mamma, hur går det till?" var en bok jag aldrig glömmer. Barnen fick inte leka med mig för att jag fick sådana böcker.
En annan bok hon fann upplysande handlade om hur barn växer i magen.
– "I'm a sucker for the truth", konstaterar Suzanne Osten.
Fast samtidigt minns Suzanne Osten fascinationen för det surrealistiska, och har ofta återkommit till de fantasieggande bilder hon fann i Lewis Carrolls "Alice i Underlandet".
– Det var en väldig frihet att läsa den. Jag har alltid varit intresserad av det där surrealistiska, av bilder och möten och jag har också satt upp en en grej av Lewis Carroll som hette "Snarkhjärtan".
Det var hennes storasyster som introducerade henne för Lewis Carroll, och hon satte även en annan stor favorit i Suzannes händer: Dumas klassiska äventyrsroman "De tre musketörerna".
– Jag är väl en musketör på många sätt, konstaterar Suzanne Osten och tillägger med utstuderat fransk uttal: Då är jag naturligtvis den där hetsigaste, den yngste, D'ar-tagn-an!