För några år sedan gästade en japansk konstprofessor biennalen i Luleå för att ställa ut sina verk. Något år senare bjöd han in några konstnärer från Luleå för att ställa ut i hans hemstad Fukuoka tillsammans med några av hans bästa elever. Nu återgäldar Luleå gästfriheten genom att bjuda in fyra japanska konstnärer att ställa ut i Luleå på konsthallen i Kulturens hus. Den öppnar på lördag, då två av konstnärerna även kommer att hålla workshops.
- Vi ska även ta med dem på en resa i Norrbotten och visa dem några saker som finns här - Ice hotel, Tree hotel, norrskenet och gruvan - och bo i små stugor. De kommer från ett väldigt varmt och fuktigt klimat och har aldrig varit med om den här kylan vi har här, säger Eva-Gun Jensen, konstintendent.
Utställningen bär titeln Refugees - "flyktingar".
- De har berättat för mig att det är svårt att vara konstnär i Japan och att de känner sig väldigt utanför samhället. Lite som flyktingar i sin egen stad, säger Jensen.
I den första utställningssalen håller Takako Takeuchi på att hänga stora vita nätinstallationer från glittrande trådar i taket. Nätet består av vaxat tyg som strukits med ett varmt järn och därmed fått en pappersaktig yta. Texturen påminner som skärpen som håller ihop den traditionella dräkten kimono, berättar Takeuchi. Formmässigt består de vita näten som utgör verket Omsusubi av trianglar, nästan som vita berg i salen.
- I Japan har vi en maträtt som består av hårt kramade risbollar formade till trianglar - eller små berg om man vill. Förr var bergen heliga och människor trodde att man kunde få kraft av gudarna genom att äta ris format som ett berg, berättar Takeuchi.
Hon lägger även stor vikt vid tekniken hon använt sig av, där nätet sammanfogats genom lösa knutar.
- På japanska finns orden musumbi, som kan betyda att knyta ihop två saker, men det kan också betyda att avlägga ett löfte, knyta en spådom eller knyta ihop en historia, berättar Takako Takeuchi.
I Luleå knyter hon ihop Norrbotten och Japan med sina knutar, där de vita, vaxade remsorna förbinds med de glittrande trådarna i taket.
- Jag vill blanda Japan med den nordliga miljön här i Sverige och inspirerades av ett snöfall vi fick se för några dagar sedan. Flingorna såg ut som glittrande diamanter i luften, säger hon.
I den mittersta salen hänger Tsuyoshi Tominaga skivor av lera på väggarna. Totalt är de 16 stycken, och jorden kommer från både Japan och Luleå.
- Jord är något som återkommer i mina verk. Jord från hemstaden, mina rötter. Jord man tar med sig och sätter ner någon annanstans, skriver Tominaga i utställningsprogrammet.
En av lerplattorna i verket Odyssey Three har fått koppla vidare till verket Copies Of The Earth, där Tominaga gjort frottagekopior i kol av strukturen på leran. De många pappersarken har han sedan spridit ut över golvet och gömt en liten högtalare som spelar upp ljud från japanska syrsor under.
- De ljuden hör vi på hösten i Japan, berättar han.
Det tredje verket är en ljudinstallation, som spelar upp japanska insekter som hörs på sommaren, rätt ut i det kalla mörkret i Luleå.
- Jag ville skapa motsatser samtidigt som jag knyter ihop Japan och Luleå, säger Tominaga och tillägger att han tycker om att arbeta med traditionella material och tekniker.
Någon som däremot vill vara modern i sina materialval är Kazuhiro Koga, vars stora skulpturer hänger i den tredje salen. De är alla kantiga sfärer i olika former, skapta av korrugerad halvgenomskinglig vit plast.
- Jag tycker om materialet för att det är nutida och billigt, säger Koga och skrattar.
- Men främst valde jag det för att det påminner om det jag tänker på när jag hör om nordliga länder - snö och is, säger Koga.
Verken är en slags modern tolkning av den japanska origamitraditionen, men också en flirt med arkitektur som är ett av Kogas favoritintressen.
- Jag beundrar särskilt byggnader som lyckas bli stora genom lite material - luftiga byggnader. Det vill jag också inspireras av i mina objekt.
I det långa galleriet visar Kumpei Miyata sitt verk I’m Sorry For Late. Det består av tre delar som alla knyter till samma ämne.
- Hemma har vi en japansk version av den välkända Disneylåten It´s A Small World och den handlar om att världen är liten, rund och homogen. Och det är ju sant, åtminstone hoppas jag det. Om man tänker på hur man kan sitta hemma i sitt rum och nå hela världen med bara ett klick på internet så är världen liten. Men å andra sidan så har jag tänkt mycket på att världen faktiskt inte är liten, alls, säger Miyata.
Ett av hans verk är två parallella videskärmar där en visar ett inspelat samtal då Miyata ringer en vän i Luleå för att säga att han kommer och hälsar på. Nästa skärm visar Miyata som står i Luleå i en telefonkiosk och berättar att han är framme, och samtidigt ber om ursäkt för att han är lite sen.
Datumen på skärmarna visar att det är trettio dagar mellan samtalen.
- Det symboliserar den vardag vi lever i - där allt är så tillgängligt. Man kan resa över hela världen på bara ett par dagar med flyg och information om hela världen finns på internet. Men i själva verket är ju världen mycket större, något jag underförstått visar genom att min resa till Sverige tog en månad, säger Miyata.
Från Japan med tåg, buss och bil, via ett tiotal länder, anlände han till Luleå för ett par dagar sedan. Den långa resan visas i ett annat verk, där rutten finns utmärkt på en världskarta.
- Under resan såg jag också att världen inte är så "likadan". Här finns massor av olika kulturer och miljöer.