"Jag tycker det är en jätteintressant utmaning, man behöver vara lojal med det dokumentära", säger Amanda Glans om konsten att göra teater av journalistik.
Någon förlorar sitt hem, någon annan gör karriär. Renbetesmarker hotas samtidigt som gruvetableringar ger mat på borden. Flera har en mamma på ett boende som saknar personal, för att alla hellre vill jobba i gruvan.
Amanda Glans, journalist och dramatiker, har tillsammans med regissören Andreas Kundler gjort en dokumentär skildring av norra Sveriges gröna omställning.
– Dels de som driver omställningen genom nyetableringar, men också människorna som drabbas av dem på olika sätt, arbetar i industrin eller välfärden, säger Amanda Glans och berättar att bland annat Northvolts före detta vd Peter Carlsson är en av dem hon intervjuat.
– Motorn i berättelsen är frågeställningen: hur ska det gå för oss?
Berättelsen har många perspektiv, där de olika konflikterna kring exploateringen i norra Sverige står i fokus.
– Jag tycker det går att förstå alla sidor, men det är också tydligt att någon kommer vinna och någon kommer förlora. Ska man göra dramatik försöker man få en dramaturgi genom att trixa och greja. Här behövs det inte för det finns redan i verkligheten.
"Berättelsen är på så många olika plan. Samtidigt som Peter Carlsson försöker driva igång en batterifabrik är det någon som får en blomma på ett ålderdomshem i Harads. Basen är relationen mellan människorna", berättar Amanda Glans.
Trots vitt skilda åsikter och synsätt går det att hitta en röd tråd genom alla möten, menar hon.
– Att de vågar drömma. Det har varit så otroligt fint att få prata med alla som på olika sätt har starka drivkrafter och tar personliga risker. Deras lilla personliga liv är så starkt kopplat till de stora ödesfrågorna.
– Vissa drömmer om att rädda världen, en del drömmer om att rädda sitt sätt att leva.
Förutom drömmar har norrbottningarnas stora behov av att berätta varit en gemensam nämnare. Det märkte hon under alla samtal vid köksborden.
– Gud vad folk vill prata! Det finns ett jättestarkt behov att sätta ord på det som händer här och nu.
"Det blir en tredimensionell journalistisk som jag tycker är jättehäftig. Vi får kliva in i deras liv och jag får ha en konstnärlig blick", säger Amanda Glans om att göra drama av verkliga intervjuer och människor.
Amanda Glans kommer från Skövde, men kallar sig stockholmare i sammanhanget. Hon berättar att hon gjort "överdrivet" mycket efterforskningar och behövt lära sig längs resans gång.
– Vi har kontinuerligt pratat med andra för att få andra perspektiv. Det är klart att folk undrar kring att vi kommer utifrån, men vi har försökt göra en föreställning värd att se.
"Det som driver mig i stort är att det är så otroligt många berättelser omkring oss som jag vill ska få plats på scenen", säger Amanda Glans.
Vad hoppas du att publiken ska känna efteråt?
– Jag hoppas man vill prata med varandra. Hur ska det gå, hur ska vi få till det här? Allt hänger på huret. Vad vill vi ha för slags samhälle? Vi litar väldigt mycket på publiken och kräver mycket av dem. Jag tycker om när man som publik får känna sig smart.
"Omställningen" har premiär på Norrbottensteatern 1 mars.