- Jesus tog mina kontakter här i Luleå fram, liksom båten. Inget av det jag ställer ut har jag haft med mig från Bangkok, säger Sarawut Chutiwongpeti om alla de vitmålade föremålen som omger honom.
Hans installation handlar enligt programmet om vår uppfattningsförmåga och våra drömmar, vår privata fantasivärld och vårt undermedvetna, de system som styr våra psyken.
I rummet intill arbetar Viktorija Rumiancevaité från Litauen tillsammans med sin man Augis med att foga samman ett stort antal grafiska bilder gjorda med torrnål eller etsning. Hon kallar verket Voltage, alltså Elektrisk spänning och det handlar just om elektricitet och spänning.
- Jag har arbetat i två månader med verket hemma i Litauen. Vi får nog hålla på hela natten innan vi är färdiga, säger Viktorija Rumiancevaité vid högen av grafiska bilder som ska upp på väggen.
Medan arbetet pågår i Konsthallen samtalas det om biennalen i ett offentligt samtal en trappa upp. Det har inte alla konstnärerna tid att delta i. I entrén till Kulturens hus rättar Monika Zaltauskaite och Broné Neverdauskiené från Litauen till 20 spädbarnsoveraller, ni vet sådana som är öppningsbara i grenen för blöjbyte.
Men det här är extrastora babykläder.
- Alla är vi lika när vi föds men våra föräldrar hoppas att vi ska bli något och vi får en social etikett från starten, säger Monika Zaltauskaite om installationen de kallar Total Equality, alltså Total jämlikhet.
Jo, där sitter bokstavligen små etiketter i varje plagg om vad som väntar i livet. Det är allt från hemmafru till dödsdömd, nazist och polisman. Vi är födda att bli förlorare eller framgångsrika.
I dag klockan 12 ska alla konstverken i biennalen vara färdiga och i kväll sker invigningen, först i Norrbottens museum och sedan fortsätter den i Konsthallen.