Redan som 22-åring fick Marita Nordström år 1995 det första Nils Nilsson Skum-stipendiet. Då hade hon gjort kolteckningar som fick juryn på fall med sitt intensiva och personliga uttryck, materialkänsla, respektlöshet och humor.
Sedan har hon fortsatt att teckna, måla och skulptera och det har blivit uttagning till Liljevalchs vårsalong för en del åren sedan.
Det hon nu ställer ut i Norrbottens museum är varken måleri eller skulptur. Det är fotografi, installation, poesi, föremål, ja till och med fågelskrämmor. Allt är en hyllning till det hon kallar naturhästen.
- Jag gör lite av allt, säger hon om utställningens många uttryck.
Marita Nordström beskriver hur hon är född i Luleå men växte upp hos morfar i Kalixskogarna. Där fanns närheten till naturen och djuren. Hästarna kom hon i komntakt med senare och det är hästarna hon hyllar. Där finns hästar av den nordsvenska rasen, på fotografier och tryckta på textil. Tagel från hästarna har hon också lånat, liksom seldon och annat.
I utställningen låter hon kalixbondskan titta fram. Därför heter installationen Lonaiväinda och det är kalixmål för att lyssna på vinden. Det är bara att stiga in bakom hästtaglet och fårullen, slå sig ner på sätet av djurhår och lyssna, ja på vad?
- Gå in i stillheten och filosofera. Jag spelar upp bjällror från en slädfärd. Balans och helheten med naturen, allt hänger ihop, säger hon.
Där finns också några fågelskrämmor som vaktat höbalar på en äng. För Marita Nordström är de personliga, har getts namn.
- Jag satte upp fågelskärmmor så kråkorna inte skulle hacka sönder höbalarna. Fågelskrämmorna var glada att få komma med på utställningen. Det här är Anna och det här är Volvo-killen, säger hon om de solblekta figurerna.
- Getingarna byggde ett bo under kjolen på Anna, säger hon och viker upp kjolen utan protester från den namngivna skrämman.
Marita Nordström beskriver utställningen som en hyllning till hästen, men samtidigt en hyllning till naturen och schamanismen.
- Jag har levt som samiska och indianska. Naturen och djuren är mina läromästare. Människan och djuren hör ihop, träden är våra systrar och bröder. Jag frågar alltid naturen om jag får innan jag bryter en kvist. Alla får svar som frågar träden.
- Jag frågar också stenarna innan jag tar någon. Nu var det en sten som gärna ville följa och vara med på utställningen. Det är den här, säger hon och visar en sten i installationen.
"Svartakorp" beskriver Marita Nordström som sitt indianska namn. Utställningen har också ett nordsamiskt namn: "Luondduábbodat" som betyder balans och harmoni med naturen. I den harmonin finns arbetshästen som en central figur.
- Vi kör med hästarna och med gamla redskap. Livet är att åka ut med häst, släde och bjällror.
På lördag öppnar utställningen och den pågår till den 9 juni.