Vid sidan av är den lite udda titeln på ett urval av Olof Lagercrantz dagboksblad. Udda med tanke på att han ju snarare befann sig i centrum, innerst i den storm han oftast själv startade och styrde, alls inte i utkanten, åtminstone inte under de sista femton åren då han var DN:s chefredaktör.
Syftar då inte titeln på att Lagercrantz i dagboken kunde skriva mer personligt och för byrålådan? Kanske. Bladen berättar oförblommerat om hans umgänge. Och han umgicks med alla. Personregistret innehåller över 300 namn. Man kan få en känsla av att han samlade på författare.
Anteckningarna sträcker sig från 1940 till 1975. Lagercrantz går kronologiskt fram när han porträtterar aderton samtida författare, från Ahlin till Taube. De ägnas vanligen ett tiotal sidor. Mest omfattande och starkast är avsnittet om Lindegren.
Så mycket om deras verk sägs egentligen inte. Det handlar i stället om bilder av de ledande männen på Parnassen (bara två av de aderton är kvinnor, Maria Wine och Karin Boye), inte minst om deras yttre, hur de ser ut och rör sig i rummet. Texterna kan i det avseendet likna pennteckningar.
Lagercrantz ägnar sig åt demaskeringar, "grälla, gripande, oemotståndliga, bubblande av kvickhet och patetik", skriver Horace Engdahl i ett grandiost förord. Det ligger en hel del i den summeringen även om Lagercrantz inte bubblar hela tiden. Ibland dignar han under sin arbetsbörda och alla våta fester och då undslipper det honom en del knot och klagolåtar.
Genom alla år anmäler han, obegripligt nog, sina vänners verk i sin tidning. Det skapar ju en trafik i både riktningarna och leder till tusen kollisioner, också av det skälet att han är "fullkomligt skoningslös", som Engdahl skriver.
Även i dagboksbladen råkar åtskilliga författare illa ut. Eyvind Johnson är exempelvis en frasmakare, slår Lagercrantz fast, utan verklig originalitet, livlös, "landsortsmässig", osjälvständig och relativt obetydlig som författare. Högst sätter han Lagerkvist. Han har "realiserat det gudomliga i sig... och förkunnar för oss vad livet är, vad människan borde vara".
Det fortsätter så i fyra sidor, annars har mycket i boken notiskaraktär. Men också i detta lilla format är han en mästare och får in ofantligt mycket utan att därför stoppa korv.