Han uppmärksammades för sina röstegenskaper redan på scenskolan i Malmö. Under de mer än 40 år som gått sedan dess har han återkommande ägnat sig åt röstskådespeleri och radio, vid sidan av film- och teaterroller på scener runt om i landet.
I våras belönades Lennart Jähkel med Expressens teaterpris En bit av Georgs hatt. Och hans inläsning av Kerstin Ekmans "Löpa varg" utsågs tidigare i år till bästa ljudboksroman på Storytel. I höst har Sveriges Radio sänt Lennart Jähkels inläsning av alla fyra delarna av Eyvind Johnsons "Romanen om Olof", nästan 30 timmar, som fortfarande ligger kvar i SR-appen.
Inläsningen av "Romanen om Olof" var Lennart Jähkels första möte med Eyvind Johnson:
– Ja, det var det faktiskt. Och det var jätteskoj att läsa in den, men också ett slitsamt jobb. Jag satt i tretimmarspass nere i en källarstudio och läste. Men det är kul att det är gjort.
Han är lite generad över den uppskattning som hans inläsningar av Kerstin Ekmans och Eyvind Johnsons romaner har väckt.
– Folk hör av sig brevledes och messar och tackar en när man är på stan. Det har varit fantastiskt roligt och det trodde jag aldrig.
Vad spelar det för roll att båda dessa berättelser utspelar sig i norr, och har den mäktiga naturen som fond?
– Det är klart, man ser ju bilder av miljöerna framför sig, i och med att jag är född och uppvuxen i Norrbotten.
De norrbottniska dialekterna kan han fortfarande plocka fram vid behov. Och det behövdes då han gestaltade den unge Olof Persson. Olof lämnar i berättelsens början sitt fosterhem vid 14 års ålder, och hans fostermor följer honom en bit på vägen. De säger inte många ord till varandra, men man kan nog ana att det mesta ligger under ytan.
Hur tänker du själv kring berättelsen om Olof och om det Norrbotten för drygt hundra år sedan som skildras i romanen om hans vuxenblivande?
– Det är klart att kvinnan som tagit hand om honom har en väldig separationsångest, det känner man ju. Men Olof, han försöker väl tuffa till sig lite. Nu vill han ut i världen! Men han är ju bara 14 år, det är något som är svårt att förstå idag. Att vara 14 och ge sig av för att jobba med flottning och på sågverk och tegelbruk, och allting som han sedan får möta vid så unga år.
Olof har dubbla känslor inför skogen och timret, men även Lennart Jähkels egen barndom präglades av skogsnäringen:
– Min pappa jobbade för SCA och vi var mycket ute i skogen, han jagade och fiskade. Så det är man uppvuxen med. Pappa var först skogschef och sedan skogsdirektör för alla SCA:s skogar. Men det är lite lustigt det där, för hans början var litegrann som Olofs. Han kom från Småland, föddes 1914. Min farfar bedrev stenhuggeri, men så gick allting åt helsike i slutet av 1920-talet och familjen blev utfattig. För att försörja sig och få erfarenhet flyttade han norrut, och det blev grovarbete inom skogen. Han har berättat en hel del om de åren, men det var mycket som han också inte berättade…
Även du har flyttat för studier och jobb?
– Ja, efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm. Mina bröder hade läst civilingenjörsutbildningen vid KTH, och jag gick i deras fotspår. Men jag upptäckte ganska snart att det inte var något för mig. Teater tyckte jag var väldigt roligt men hade slagit det ifrån mig som något som man inte kunde försörja sig på. Men tanken kom tillbaka och jag började söka in till scenskolan. På fjärde försöket kom jag in, i Malmö. Hade jag inte kommit in då, så vete tusen om jag hade fortsatt.
Men det blev en ny flytt söderöver. ”Hit hör jag, här kan jag inte stanna”, säger Olof i romanen, och även Lennart Jähkel har drivits vidare av en inre längtan och yttre omständigheter.
Hur tänker man kring vad det innebär att känna sig hemma någonstans efter många flyttar? Hör du fortfarande hemma i Norrland?
– Jag lämnade Piteå. Och sedan Sundsvall. Och numera känns det ju inte som hemma, jag kan nog inte tänka mig att flytta tillbaka. Det var liksom den tiden. Men jag har ändå något slags band till min barndoms ställen. Och som ett arv efter pappa åker mina bröder och jag upp och fiskar i en fjällsjö en vecka varje år. Men jag blev aldrig någon jägare.