Det grafiska bladet är ett av tre som hon skapat i San Fransisco hos världens skickligaste tryckare.
- Det är fantastiskt att vara där, de är superproffs. Jag målade med syra på kopparplåt. Det blev så vackert på plåten, turkosgrönt och nästan kalligrafiskt. Sedan trycker de med en sorts sockrad asfalt och med speciella tekniker i flera steg. Normalt görs det 25 exemplar och det är tre personer som trycker tre blad om dagen.
Det är vackra blad även om bladet Stump up inte visar något vackert i det Norrland som Karin Mamma Andersson lämnat. Hon har inte heller några vackra ord om hemstaden Luleå i utställningskatalogen: "Även Luleå blev våldtaget av svin, man förstörde hela innerstaden. Samtidigt är det mesta sig likt, spöklikt".
Att Karin Mamma Andersson nu ställer ut i Luleå beror på det stipendium hon fick 2010 från Emma och Karl Olssons minnesfond för konst och kultur. Hon fick det som återstod av fonden, 125 000 kronor, men mot löfte att göra en utställning i Kulturens hus 2013.
Konsthallens chef Hans Sundvall är lyrisk över att första året som konsthallschef får ställa ut Karin Mamma Andersson.
- Det känns nästan som en dröm att få visa upp en av Sveriges största nu levande konstnärer, säger han.
Karin Mamma Andersson har hängt utställningen under veckan, men avböjt intervjuer. Hon vill inte heller låta sig fotograferas men när NSD träffar henne i Konsthallen har hon inget emot att gå runt och berätta om konstverken.
- De har aldrig visats tillsammans förut och verken kommer från museer och privata samlare. Inget av verken har gjorts det sista året. Jag har samtidigt en separatutställning i London och den har bara nya verk.
Men det finns ett par verk som aldrig ställts ut i Sverige. Ett av dem är Flunkey.
- Den visades i USA 2010, men har inte ställts ut i Sverige annat än på en liten exklusiv visning hos Bukowskis, säger hon om en vardaglig köksinteriör med en stekpanna på diskbänken.
Det är ofta vardag i Karin Mamma Anderssons bilder. Med hennes bakgrund är det lätt att se Norrbotten och Luleå i hennes målningar. Är det inte en Norrbottensgård och norrbottniska lador i den mörka bilden God natt jord?
- Nej, jag tror att det är en bild i en bok om Västergötland som jag utgått från. Jag gjorde den i Grafikens hus Mariefred 2009. Den har så stora ytor att färga in så jag fick måla med piassavakvastar. Vi tryckte i screentryck men bara fem exemplar av bilden. Arken fick alla olika färger och blev unika.
Men hon erkänner ett norrbottniskt drag i bilden med den västgötska förlagan.
- Även här är det väldigt mycket min uppväxt i Norrbotten. Pappa kom ju från Alvik.
Konsthallschefen Hans Sundvall döljer inte entusiasmen inför Karin Mamma Anderssons konstnärskap.
- Det är ett skimrande måleri men även grafiken väldigt spännande. Det är också lätt att känna igen sig, det här ser ju ut som Malmudden, säger han om screentrycket I utkanten.
- Men Karin är ju egentligen inte så intresserad av platser, mera det psykologiska.
Det kommer att bli dagliga guidade visningar av utställningen som getts det engelska namnet Tick Tock. Konsthallschefen tror på folkvandring, också långväga besökare.
- Det här är ett hopplock, det bästa av Karin Mamma Andersson. Luleborna måste också passa på för det här är ingen svår konst, den går direkt in i hjärtat. Måleri och särskilt Karin ska ses på riktigt.