Det var ingen som visste vem hon var den där måndagsmorgonen klockan nio i Medborgarhuset i Korpilombolo. Visserligen är efternamnet välbekant i bygden, men ingen kände någon skådespelare med detta förnamn.
- Jag trängde mig på och förklarade att jag ville vara med, pratade med Linnea Nylund och dom skulle se till och få in mig i programmet. Dom visste nog inte vad det var, vågade inte riktigt stå för det här. Därför blev det en måndagsmorgon, säger Monica Wande.
Så där stod hon, i påsiga byxor och en rymlig fritidsjacka, med fjällvandrarskor och en ryggsäck i skrikig färg. Sedan blev det en monolog om allt hon bär med sig i ryggsäcken av livets erfarenheter.
Så här beskriver hon ur det gick till att bli en scendebutant i mogen ålder:
- Jag har alltid skrivit för byrålådan, mest dikt men också prosa. Sedan kom jag till ett vägskäl, en son mådde dåligt och det blev startskottet. Ur krisen bestämde jag mig att jag inte skulle bli sjuk eller må dåligt. För att klara mig måste jag ta tag i mina erfarenheter och kunskaper. Då började jag skriva av mig om mina vägar i livet, mina fördomar och erfarenheter. Det ville jag dela med mig av och så kom monologen till.
- Folk ska tänka till, alla bär på så mycket. Man lär sig av det man har i ryggsäcken.
Och ur ryggsäcken fiskar hon upp föremål som symboliserar livets erfarenheter, hur det var att vara ung och vad hon mött i vuxen ålder. Efter en stund byter hon kostym, av åker fritidsdressen och under den framträder en annan Monica Wande i svart åtsittande fodral och vandrarkängorna byts mot hennes röda, högklackade älsklingspumps.
I handen kramar hon ett lösbröst när monologen fortsätter om livet som ung tjej.
- Korpilombolo är ju laestadianbygd och jag funderade innan hur det skulle tas emot, men det är ju egentligen där det behövs. Vi lever ju i en annan tid nu.
Monica Wande bor i Blåsmark, utanför Piteå, och arbetar i butik. Det gjorde hon också i Stockholm, där hon som butikschef retade sig på att kunder som valde bort den invandrare hon anställt som kundmottagare.
- Då borde jag ha sagt ifrån, men det gjorde jag inte, konstaterar hon i monologen.
Sitt nya efternamn med tornedalsk klang fick hon i Stockholm.
- Jag träffade en Korpilombolobo och tog honom med till Piteå. Innan hade jag tvillingar och med de sex barn vi fått tillsammans har vi nu åtta. Så när vi slog ihop oss blev vi stor som en Korpilombolofamilj.
Monologen Ryggsäcken blir ingen engångsföreteelse.
- Jag skriver redan på en ny, men först ska jag nöta ut den första innan jag gör den nya på scen. Så jag hoppas komma tillbaka med den nya till Korpilombolo nästa festival. Nu vet de ju vem jag är, säger Monica Wande.