KONST
Lisa Vipola
Äkta sameslöjd
Galleri Syster, Luleå
Det samiska äkthetsmärket Duodji finns på alla föremålen. Det som finns där under glaset ser ut som sameslöjd ska se ut, ett konsthantverk. Men samtidigt sitter upphovskvinnan Lisa Vipola vid ett bord utanför Galleri Syster och arbetar med sin sameslöjd. Hon använder ståltråd i stället för tenntråd, skinnimitationer i stället för renskinn, cernitlera från Panduro i stället för renhorn när hon gör knapparna, syntettråd, glaspärlor, bomullsband och filttyg.
Men där finns ju samtidigt Samestiftelsens äkthetsmärke Duodji på samtliga utställda föremål. Då förklarar Lisa Vipola att märkena har hon tillverkat själv. Det som ser ut som en utställning av konsthantverk är en utställning av konst. Konsten har sin frihet och då kan denna utställning bära namnet Äkta sameslöjd.
Lisa Vipola har inte mött någon reaktion från samiskt håll för sin version av sameslöjd. Hon berättar att den enda reaktionen har kommit från den ickesamiska allmänheten när hon ställde ut i Stockholm. Det gillades inte i huvudstaden att sameslöjda utan att vara en "äkta" same.
Under vernissagen i Galleri Syster bär Lisa Vipola en vacker samisk kolt och näbbskor. Hennes samiska påbrå finns långt bak i släkten, hon växte upp på Nybyggarvägen i Jukkasjärvi med vildmarken bakom huset och omgiven av samiska grannar. Av sin samiska dagmamma fick hon lära sig lite av det samiska språket.
Frågorna som infinner sig under rundvandringen bland de utställda slöjdföremålen numrerade med gemensamt namn Lávka får sin förklaring när hon berättar om sin utställning och varför hon gör det hon gör. Hon vill bli same och det bör alla som vill bli få bli. Även en iranier som vill bli same ska få bli same. Den samiska kulturen kan inte bli sämre om det blir fler samer.
I samestiftelsens regler för sameslöjdens äkthet står att utövaren är den som känner sig som same och Lisa Vipola beskriver det som hennes kryphål. Sedan är det en annan sak att antas till sameslöjdsutbildningen i Jokkmokk, då räcker det inte med att känna sig som same.
Konsten ska helst överraska och ställa på ända etablerade värderingar och synsätt. Lisa Vipolas lilla utställning Äkta sameslöjd är därför stor. Lägg därtill att den utspelar sig inom ett område som få vågar ge sig på och ifrågasätta. Visst ska Lisa Vipola få bära sin kolt och sin sameroll.
Den som besöker utställningen utan vernissagens förklarande samtal kanske känner sig lite vilsen och ser bara fin sameslöjd. Då finns det skäl att se hennes videoinspelningar på You tube, komma närmare hennes bild av samekulturen, av slöjdaren själv och den konst hon står för.