Friteatern är en fri professionell teatergrupp, som söker upp publiken, i skolor, arbetsplatser och i byarna. I söndags kom två skådespelare i en mörkblå amerikansk skåpbil och med stor släpvagn till den nedlagda skolan i Vitvattnet.
På byns affischtavla intill butiken Handlar’n satt affischen som arrangören Intresseföreningen för Kalix övre bygd satt upp och som gav reklam för föreställningen I krig & kärlek, ett drama skrivet av Martin Lindberg, en man med Luleåförflutet. Lindberg har skrivit just för Friteatern och för de två skådespelarna Jan Holmquist och Jonas Granström.
De får själva bygga upp scenen i gymnastiksalen där bommarna hissats högt upp under taket. Skådespelarna är också scenarbetare och ljusmästare och de är bekanta med teaterlivet i byarna. De får hjälp av intresseföreningen med att bygga en läktare.
- Vi var här den 18 januari 1998 med föreställningen Fröken Frids sista vilja. Då var det en fyraåring i publiken som blev så engagerad att han högt kommenterade det som hände på scenen och till slut bokstavligen satte sig på föreställningens onde person. Grabben hette Henke och är väl 18 år nu. Det blir svårt om han kommer tillbaka nu och sätter sig på någon av oss, säger Jonas Granström.
Nej, det är ingen 18-åring som kommer denna soliga söndagseftermiddag i Vitvattnet. Det är en betydligt mera mogen teaterpublik och den här gången är publiken inte 100 utan ett 30-tal. Det kanske är en följd av Vitvattnets avfolkning eller så är det vårarbetet i trädgårdarna som sätter hinder i vägen.
- Vi har delat ut programbladet till alla hushåll och så har vi också affischerat, men vi har nog inte nått ut, säger Intresseföreningens kassör Nils Martin Arm som också sköter biljettkassan.
Å andra sidan har en del av publiken åkt långt för att se Friteaterns pjäs. Valter Hofslagare och Erik Pesu har bilat sju mil från Mattila till teaterföreställningen.
- Friteatern har spelat i vår by och vi fick programbladet om den här föreställningen. Vi gillar dom, säger Erik Pesu, som tagit plats på första bänkraden.
- Det är roligt att vi får teater också i glesbygden och jag går varje gång det är en föreställning, säger Ingrid Nilsson som rattat sin Mercedes till Vitvattnet.
Det är avspänt i denna teatersalong. De två skådespelarna vandrar runt innan föreställningen börjar, Jan Holmquist försöker bjuda på en tugga av falukorven han själv smakar av, men möts bara av leenden. Det framgår att skådespelare och publik har träffats tidigare, de är som gamla bekanta.
Sedan drar dramat igång med en effektfull inledning där rollfiguren "Erland" kastar pil på en darttavla på en dörr, som plötsligt öppnas och rollfiguren "Larry" får en pil i pannan så blodet rinner.
Dramat fortsätter inte lika dramatiskt om de två vinddrivna existenserna som möts i en stuga någonstans, som kunde vara i Vitvattnet. Det som börjar med ett motorstopp utvecklas till en familjehistoria och konflikt kring en miljonvinst på en skraplott vars ursprung är oklart. Allt till ackompanjemang av 1960-tal och Anita Lindbloms "Sån’t e livet".
Jan Holmquist och Jonas Granström behärskar hela uppsättningen, de byter framgångsrikt roller utan att byta kostymering, de får telefoner att ringa när de ska ringa och gevärsskotten smäller så publiken hoppar högt. Kanske blir utspelet lite övertydligt ibland, men det krävs för ett drama framfört i en gymnastiksal. Det är en tvåaktare på knappt två timmar inklusive kaffepaus då publiken tar plats i matsalen i den förskola som är kvar av den gamla grundskolan.
Publiken är nöjd när dramat är över, den stiger fram, tar skådespelarna i hand eller tackar för föreställningen med en kram. Sedan är det som för en cirkus, allt ska plockas ner och packas för transport till nästa föreställning i nästa by. Den här gången blir det ett mellanspel i Luleå och med hotellövernattning, men oftast blir det vandrarhem eller i lantgård för skådespelarna. Kostnaderna måste hållas nere om de ska klara prislappen på 16 000 kronor per föreställning.
- Jobbigt? Nej det skulle vara väldigt jobbigt om vi inte fick åka. Det ligger väl i tattarblodet. Ett bra år kan det bli 180-190 resdagar, säger Jonas Granström.
Publikintäkterna den hör kvällen i Vitvattnet ger inga 16 000 kronor. Biljetten kostar en hundralapp och med 30 betalande i salongen är det bara att räkna ut underskottet. Riksteatern, Kalix kommun och Lantbrukarnas riksförbund kommer den här gången till kulturens räddning.
På parkeringsplatsen diskuteras pjäsen och det blir klart godkänt.
- Det här var bra för dom är bra skådespelare. Det är skillnad på proffs och amatörer, säger Georg Larsson och får medhåll av hustrun Märta Gunhild Larsson. De har åkt från Grubbnäsudden för att se pjäsen.
Kanske åker de hem och går in på Friteaterns hemsida och skriver i gästboken om vad de tyckte om pjäsen. Jonas Granström har uppmanat publiken att recensera pjäsen.
- Om det inte var något ni förstod nu så ger vi nästa föreställning i Skaulo på torsdag, säger han skämtsamt.
Friteaterns turné fortsätter efter Skaulo med Saittarova, Lannavaara och Nattavaara de följande dagarna, innan det resande teatersällskapet reser hem till Sundbyberg.