Utgångspunkten för tisdagskvällens Kontext var Lindgrens senaste, självbiografin Minnen, en självbiografi som saknar sin like. Lilla salen i Kulturens hus var fylld till sista plats när Torgny Lindgren berättade om varför han skriver och hur han skrivit sina minnen.
- När någon påstår att jag är författare vänder jag mig bort. Det är inget yrke, men det är så vansinnigt roligt att skriva så jag kan inte låta bli. Ohyggligt roligt. Jag skäms över att jag hållit på och skrivit under ett helt liv. Jag borde ha gjort något riktigt.
Minnen och tidigare romaner vittnar om skrivglädjen, men det där med minnen är töjbart. Det beskriver han i självbiografin och det gjorde han också på tisdagskvällen:
- Vi minns inte så mycket som vi tror. Det vi minns är små ögonblick som vi sedan bygger upp, men det är inbillningar.
Torgny Lindgren berättar hur han gjorde en liten undersökning om minnenas tillförlitlighet. Han berättade för sina barndomsvänner en fantastisk historia från deras barndom och som slutade dramatiskt med ett mord. Visst var det så, frågade han och fick jakande svar från alla.
- Men allt hade jag hittat på, gripit ur luften.
Så minnet är inget att lita på.
- Tydligast minns jag min morfar. Han hade varit död i fjorton år när jag föddes. men han var alltid närvarande hemma i köket i Raggsjö.
Samtalet på scenen mellan Torgny Lindgren och samtalsledaren Kerstin Wixe handlade mycket om livsfilosofi och om att bli gammal, om jaget, om livet och döden.
- En stor del av livsinnehållet är framtiden. Därför är det tråkigt att bli gammal och få en insikt om meningslösheten, sade den nu 72-årige författaren.
En del handlade också om att skriva, vad som blir en berättelse.
- Formen är viktigare än stoffet. Musiken är form i dess renaste form.
Han lånar ett tyskt ord för att beskriva grunden för författandet.
- Det måste vara dikteriskt, förklara det mänskliga livet.
Men kvällen blev inte dyster även om huvudpersonen inte längre vågar se in i en lång framtid. Han beskriver döden som "överskattad", att det görs för stor sak av den även om den är "förarglig".
Torgny Lindgren läste ett par avsnitt ur Minnen. Att läsa boken är lustfyllt och få höra författaren läsa sin egen text lyfter texten till nya höjder. Han är också en skådespelare med en enmansföreställning som fångar publiken.
Och sedan dråplig i samtalet med samtalsledaren, som inte tycker att läsaren får komma författaren inpå livet.
- Där ska ingen vara, är det raka svaret från Torgny Lindgren.