Pandemin förändrade tillvaron för Lisa Liljedahl i grunden. Det kreativa kollektivet på Bryggeriet tog stryk av restriktionerna och efter en tuff period tvingades systrarna att stänga restaurang Villgot.
– Min syster Paula la ner sin klädverksamhet och mitt kreativa flöde tog stopp. Det var som att en propp satte sig i vägen. Det var en stor sorg att det blev som det blev och skaparglädjen försvann.
I sommar ska Lisa Liljedahl ägna sig åt att flytta keramikverkstaden, med brännugn och vaskar, hem till villan i Gäddvik. Där är också en målarateljé under uppbyggnad. Det kreativa flödet pockar återigen på, och tar ständigt nya vägar.
– Under våren har jag gått en musikutbildning. Jag har en gammal dröm om att skapa digital musik och nu ska jag gå en påbyggnadskurs. Jag gillar att experimentera med stilkrockar.
Techno och house får möta hårdrock, punk och klassisk musik och genom att bryta alla regler skapas något helt nytt.
– Min exman Tomas, som är musiker, säger att det blir ovant men spännande när jag bryter alla regler och inte kör efter modellen intro, vers och refräng. Jag berättar en historia från A till Ö.
Konsten att skapa något vackert som förändrar världen, om så bara för en person, har alltid drivit henne. Genom åren har Lisa Liljedahl skapat allt ifrån scenkläder till frisyrer, keramik och målningar.
– I tonåren kände jag att frisöryrket var mitt kall, men jag kom inte in på frisörskolan direkt. Jag praktiserade ett par dagar i veckan på en salong och resten av tiden gick jag teaterskola på Rosteriet.
Hon är utbildad maskör och har jobbat inom film och teater, har studerat konst i flera omgångar, och hade stora framtidsplaner när hon antogs till ett prestigefyllt Art center i Los Angeles. En bröstcancerdiagnos satte stopp för fortsatta studier och efter en tuff behandling flyttade familjen Liljedahl hem till Luleå igen.
– Under Bryggerietåren jobbade jag mest med keramik. I många av konstverken ifrågasatte jag vårt ytliga liv – kontrasten mellan ytan och kaoset inuti oss.
Var Lisa Liljedahls konstnärskap tar vägen efter hösten är oklart, men förhoppningen är att skapa en levande konstverkstad dit besökare är välkomna.
Innan dess ska den norrbottniska sommaren njutas.
– Jag kom nyligen hem från USA där jag var i tre veckor, så nu är reslusten mättad för ett tag.