Det är i Boden, Piteå, Kiruna och Haparanda som norrbottningarna kan se svenskarna Peter Mattei och Katarina Dalayman i Richard Wagners sista opera. De amerikanska kritikerna prisar föreställningen och aktörerna, inte minst Peter Mattei.
"En fantastisk röst, han vågar föra ut denna drabbade ledares obetänksamhet och inre önskningar", skriver New York Times om Matteis tolkning av Amfortas.
NSD når Mattei dagen efter den tredje föreställningen och det är då vi ställer frågan om varför norrbottningarna bör se Parsifal och det är då han varnar för föreställningens längd. Han avslöjar sin ringa erfarenhet som publik på operaföreställningar.
- Jag har själv aldrig sett Parsifal. Den enda gång jag varit på opera är när jag sett min dotter som är med i Operakören hemma i Stockholm.
I amerikansk press beskrivs François Girards produktion på Metropolitan som nyskapande. Om den är det vill Matti inte uttala sig, men säger:
- Jag tycker det är en väldigt vacker och poetisk uppsättning. Jag har tidigare gjort Wolfram i Wagners Tannhäuser. Jag tyckte om den och jag tycker om den här rollen i Parsifal. Wolfram är mera lyrisk, Amfortas mera dramatiskt.
Dramatiskt är det, stundtals fylls scengolvet med blod.
- Det är mitt blod de får kliva omkring i. Jag blöder hela tiden, har ett sår som aldrig läker. Problemet med rollen är att Amfortas är helt förbi, har fruktansvärda smärtor, syfilis, benskörhet, skam och skuld. Han kan inte stå på benen. Det blir en paradox att samtidigt kunna sjunga kraftfullt och med långa fraser, sjunga vackert även om det är sista skriket innan man dör.
Den uppgiften, att ge röst åt en döende, har Peter Mattei försökt gå till botten med.
- Jag läste om en man som hade erfarenhet från första världskriget och ur han hört de mest horribla dödsskrik ur människostrupar. Det är det jag siktar på och samtidigt ska det vara sång. Det är klurigt att få till det.
Det är en lång föreställning, ovanligt lång, 5 timmar 35 minuter i tre akter. Hur orka med en sådan föreställning?
- Alla är inte med alla hela tiden, bara orkestern, dirigenten och publiken. På ett sätt är det lika jobbigt att sitta och vänta, inte få göra bort det. Jag skulle hellre vara med hela tiden, men det kanske inte går att sjunga så länge.
Föreställningens längd har fått andra sångare att backa ur.
- Det gäller att klara av väntan. Jag vet en som tackade nej till rollen som Amfortas för han tog för givet att han skulle vara full efter första akten.
Peter Mattei har en paus på två och en halv timme.
- Jag skulle hinna ut en sväng på stan, men så har jag ju sminket och skulle väl skrämma ihjäl folk och konkurrera med de lokala New York-tiggarna.
Metropolitran har sju föreställningar av Parsifal i kalendern. Det blir ibland tre i veckan, men det är ovanligt. En så lång föreställning kräver fler spelfria kvällar.
- Nu är vi mitt i och har vi fyra föreställningar kvar. Själv känner jag mig väldigt pigg och fräsch. Jag skulle kunna göra en föreställning i kväll också, säger Peter Mattei förmiddagen efter den tredje föreställningen.
Peter Mattei trivs på Metropolitan. Han har spelat där alla säsonger sedan 2002, ibland i två föreställningar. Nu är han kontrakterad på Metropoliten fram till 2017.
Så Metropolitan är det bästa på operahimlen?
- Kanske, men frågar du en engelsman säger han Covent Garden, en italienare La Scala, österrikaren Wiener statsoper och fransmannen operan vid Bastiljen, men jag trivs jättebra här på Met.
Metropolitan har en salong som är större än alla andra operasalonger.
- Den är väldigt mycket större. Det går in 5 000 personer och det är inte att leka och med. Det finns inga mikrofoner och förstärkare och det gäller att fylla salongen med rösten.
När Peter Mattei inte är på Metropolitan finns han i en lägenhet, 57 våningar upp i en av Manhattans skyskrapor.
- Jag får låna lägenheten av en svensk och jag ser nästan Sverige härifrån. Nu ska jag hämta hustru och barn på flyget. De passar på att komma hit när det är sportlov i Sverige.
Den 8 mars är sista föreställningen av Parsifal. Då väntar Zürich och Mozarts Don Giovanni, den opera som Peter Mattei slog igenom med internationellt i Aix-en-Provence 1998.
Någon fler Mattei-festival i Luleå?
- Det skulle ha vart en nu, men jag har så mycket jobb inplanerat och har svårt att få ihop en festival. Sedan är det svårt att ändra tiden, en festival ska vara i januari, då är det inga festivaler och folk har tråkigt, lite deprimerade när julen har varit och det är långt till maj. Någon annan får gärna ta över för jag har inte tid de närmaste åren.
Så ingen festival och ingen Peter Mattei i Norrbotten?
- Jag kan kanske ta med mig några musiker, komma upp och göra en konsert, men inte något så stort som en festival. Det går inte att få ihop.